Translate

torsdag 14 augusti 2014

Att leva sitt liv, en stark kvinna, Kellie Maloney.


Tänk om varje människa fick leva sitt "liv" som dom ville, mådde bäst av.
Det borde vara så.
Det är med sorg jag läser om Kellie Maloney, som fick vänta så länge på att vara en "hon" (fd) Frank Maloney
Glad för henne att hon till slut tog det svåra steget.
Att födas i fel kropp är nog ett av det absolut smärtsammast.
Men det borde inte vara något att skämmas över, ett fel har begåtts och det går att rätta till.
Men rädslor finns, det går inte att förutse folks reaktioner.
Det behöver inte vara" så "stora saker för att folk smyger med det dom oroas av.
Vi är så rädda för vad andra ska tycka och säga, hur vi ska bli behandlade.
Vi alla skulle bestämma oss för att våga vara oss själva. Det är en rättighet vi har.
Vi har fått ett liv att leva.
Det kommer alltid att finnas folk som ifrågasätter ens val, fast dom borde titta på sina egna val.
Det behövs "mod" för att vara sig själv och visa vem man är.
Det borde vara en självklarhet! En rättighet!
Vi är alla olika. Vad vore världen om "alla" tyckte likadant, såg likadana ut. Alla blommor var vita osv
Har jag alltid vågat vara mig själv, nej! Jag har missat massor på det.
Jag tränar fortfarande på vissa områden.
 Så hittade jag det här citat ,-)


" Om du alltid försöker att vara normal, kommer du aldrig att få reda på hur otrolig du kan vara.
                                / Maya Angelou

 Så vi kör på och tillåter att vi är oss själva, tycker jag ,-)

Sånt hjärtskärande skrik

Igår när jag rastat hundarna och var på väg in på gården, trevångingshus som ligger i en fyrkant, passerade en trappuppgång, och hade några meter kvar till nästa, så hörde jag en riktig duns.
Tittade upp och ut från den portingången flög en stor rovfågel ut, den var gulbrun, vet inte vad för sort, men stor.
Med sig hade den ett byte i klorna, måste ha varit en råtta eller nåt, det djuret som blivit fångat skrek så hjärtskärande, hörde skriket så länge jag kunde se rovfågeln.
Det berörde mig väldigt mycket.
Tänk om jag hunnit till den porten, hade jag kunnat rädda det lilla djuret!
Djuret måste varit jagad och sprungit mot den stängda dörren av misstag, det går in någon meter innan portdörren, det hindrade inte rovdjuret som troligen dunsade emot fönstret i dörren innan den grabbade tag i sitt byte.
Skriket förföljde mig hela dagen o kvällen..
Visst så är livet, men jag tycker så synd om det lilla "livet"
Jag har sett den här rovfågeln för några år sedan, då gick jag förbi den när den satt på marken med en död skata. Vet inte vad det kan vara för sort?
Den är stor och har gulbrun färg, gula ögon och riktigt stora klor.
Har tittat efter på nätet men hittar den inte, Dom mindre rovfåglarna stämmer inte färgen, och på dom rovfåglar med over 1 meter mellan vingspetsarna, stämmer bättre men så stor är den inte.