Translate

onsdag 24 september 2014

Blockflöjten

När jag gick i småskolan, var väl runt 8 år fick vi som ville lära oss spela blockflöjt. Det ville förstås jag.
Jag fick min blockflöjt och gick till musiklektionen.
När jag väl var där tyckte jag inte att det var kul alls, men nu hade jag fått en blockflöjt och börjat lära mig, så det vara bara att fortsätta.
Hur jag än försökte lyckades jag aldrig lära mig spela på den.
Nu var det så att vi alla barn fick spela tillsammans, jag stod nästan längst bak, med blockflöjten mot munnen och gjorde som dom andra, ändrade fingrarna så gott jag kunde, men jag blåste inte!
Så höll jag på nästan en halv termin.
Dom andra lyckades lära sig, men inte jag.
En av lektionerna, i slutet på den, såg lärarinnan helt plötsligt ut som en hund som vädrar!
Nåt var fel,det märkte fröken, det blev uppenbart även för mig, hon lystrade som den värsta blodhund.
Sen stannade hennes blick på mig, där hade hon svaret. jag förstod i samma ögonblick hennes blick stelnade till när hon tittade på mig att "nu"  hade hon kommit på mig!
Hon sa åt alla barnen att sluta spela, spände ögonen i mig, och beordrade fram mig för att ensam inför alla mina klasskamrater spela själv.
Jag blev så rädd, jag var ett blygt barn som löd, jag visade inte hur rädd jag blev.
Jag stegade fram så kavat med blockflöjten i handen, vad jag hade tänkt göra vet jag inte, men jag ställde mig framför klassen satte blockflöjten till munnen, fast jag visste att jag inte kunde spela. Precis när jag gjort det, ringde klockan för rast!
Fröken såg besvärad ut, men sa att det fick bli nästa gång som jag skulle spela.
Saved by the bell!
 Jag var helt skakig när jag kom ut, klockan hade ringt i precis rätt ögonblick!
Jag behöver väl knappast skriva att jag "aldrig" gick dit någon mer gång! ,-))
Från den dagen fick blockflöjten ligga i sitt fodral.
Jag började alldeles efter det här att spela piano, det gick mycket bättre ,-))
En av mina låtar som jag spelade alldeles särskilt bra var "An der schönen blauen Donau, då stod mamma utanför min dörr till sovrummet och grät, har hon berättat långt senare, för hon tyckte det var så vackert ,-)
Hittade det här på nätet ett par tvillingar som älskar musik ,-))) Så urcharmigt





Hittade den här på nätet! Visst spelar han vackert.