Falska minnen, sårar lite ändå

 Inte likt min mamma alls, måste jag säga, min mamma ser minst 15 år yngre ut ,-)))
Hon skulle inte gilla bilden ,-)))


Mammas "falska" eller utsuddade minne i just det här fallet sårar mig måste jag erkänna, löjligt men sant.
Jag skrattade bort till att börja med...................... JO det stämmer, det minnas jag väldigt väl säger mamma!
Det var konstigt, jag vet inte riktigt vad jag ska svara.............. JO SÅ VAR DET; säger mamma.
Jag blir besviken............... men herregud hon är gammal nu, hon har väl rätt att minnas fel, men ändå, just det här!
Vi har alltid känt en stolthet att klara oss min man och jag med våra barn.
Sista semestern tillsammans alla 5 åkte vi till Frankrike på semester. Vi njöt av Paris...........vi gick på Euro Disney, hade så kul, och solen sken. Vi åkte i vår gamla husvagn ,-)
Vi har alltid tagit med barnen aldrig åkt utan dom.
Så Frankrike fick bli den sista semestern tillsammans.
Vi har alltid sett till att ha pengar så det räcker, vi har fått en slant av mina föräldrar till semestrarna oxå.
Nu helt plötsligt minns mamma tydligt och klart att när vi kom tillbaka in till Sverige efter den här semestern, så ringde vi och bad dom ge oss mera pengar, vi hade gjort slut på allt, minns mamma.
Jag försöker protestera, så var det verkligen inte.
Jag skrattar bort det....................... vill att hon ska glömma det fort, för det är inte sant, vi har aldrig varit så oansvariga!
Men jo då, vi hade gjort av med allt och kunde inte ta oss hem, mamma minns.
Jag skäms fast minnet är helt fel, vi har alltid sett till att ha pengar så vi kom hem!
Nu hoppas jag hon glömmer det här fort!
Likadant när hon kom hem från sjukhuset efter en liten hjärtinfarkt, någon månad innan min pappa dog, pappa var SÅ ledsen att han fick fira sista julen själv, och jag var ensam på sjukhuset, säger mamma.
Men ni var ju tillsammans säger jag, ni ville fira själva och vi ordnade med all mat! Allt som behövdes för det riktiga julbordet.
Nej , så var det inte!
Vilken sorg!
Vi var tvungna att ringa sjukhuset för att få det bekräftat att hon hade lämnat sjukhuset 2 dagar innan Jul, men hon tror det ändå inte.
Vi har alltid tagit hand om mina föräldrar, varför minns man alltid fel, hon minns inget som är till min fördel.
Dom har alltid varit hos oss alla högtider..............
Vi har avstått från inbjudningar.
Inget att bry sig om, jag vet, ändå sårar min mammas kommentarer mig.
Det kan inte hjälpas.

,-)