Translate

måndag 20 februari 2017

Ett nytt inlägg på Temat Hundtrauma ,-)))))



Vad gör man när man är liten och vill ha ett djur, jo man ber och bönar, sen tjatar man lite........
Sen ger man upp kanske ,-))
Var på besök hos släkt till vår släkt fast på andra sidan, dom hade en tax som hette Hampe.
Jag älskade ju djur det visste ägarna till Hampe om, så när vi fikat och satt och pratade sa mannen till mig................ Att när Hampe får valpar då lovar jag dig att du ska få en valp!
Han upprepade flera gånger.
Jag var van att bli besviken så jag visade inga känslor alls..............
Men inom mig steg ett hopp, skulle jag få en valp!
Hade mamma och pappa ångrat sig?
Jag var full av förvåning.
Jag tittade på mamma och pappa..............dom sken som solar, alla såg så glada ut.
Kunde det verkligen vara så.....................
Jag hörde mannen hela tiden. lovar.............när Hampe får valpar..............lovar.................
DÅ slog det mig, Hampe var ju en pojkhund.
Polletten trillade ner..............jag visade inte med en min hur besviken jag blev.
Lite annat när jag fyllde 50 och grät o grät ,-)))))))) Jag klarade det bättre när jag var 7 år! ,-)))))

11 kommentarer:

  1. Ser jag på det neutralt och tänker mig att jag läst det i en sketch i en tidning kunde jag skrattat högt. Nu sätter jag mer det i halsen och tycker det är småelakt. Om de kände till din stora längtan. Då utnyttjades det till något negativt. Om jag sett det i verkligheten. Hört tonlägen. Sett kroppsspråk. Noterat hur dina föräldrar förhöll sig till det när han sa replikerna skulle jag haft mer kött på benen. Inte hundbenen. :)
    Du har aldrig funderat på att ge ut en barnbok? Eller jobba som illustratör? Jag tycker du har stor talang.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! ,-)
      Mina föräldrar visste mycket väl om hundlängtan.
      Jag tycker nu att det var konstigt att dom inte stoppade honom utan mer spelade med.

      Radera
  2. Fy så fult, så bra att du inte visade en min av besvikelse. Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag var sån efter att ha många hade skrattat åt mig vid olika tillfällen vågade jag aldrig visa om jag blev glad eller ledssen ,-)

      Radera
  3. Konstigt det här med känslor..
    Det känns tydligen mer i hjärtat när man kommit upp i ålder.
    Kram Yvonne :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ,-))) Ja nu kunde jag bara inte stoppa tårarna ,-)
      Fast det kändes otroligt i hjärtat då också.

      Radera
  4. Hur väl känner jag inte igen mig... Men vad är det för tröst.

    Krakm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här har jag kommit över även om det kändes då ,-)

      Radera
  5. Kram menade jag så klart!

    SvaraRadera
  6. Det där tycker jag var mycket dumt, ja nästan elakt sagt, till ett barn, nej det gör man inte.
    Förstår att det har satt sig fast.
    Mysigt att se dina roliga teckningar.
    Varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara ett minne jag bloggar om, ,-)
      Det är inget jag inte kommit över ,-)

      Radera