Translate

måndag 11 juni 2018

Vår lägenhet i UK




Tittade på Google Earth. Här bodde vi med vår äldsta dotter . För många år sedan.
Gubben och jag ville se hur vårt första gemensamma boende ser ut nu ,-)
Först bodde vi ganska länge hos min gubbes föräldrar, sen flyttade vi till vårt eget.
Huset hade gjorts om till 2 lägenheter. Vi bodde på övre delen, ni ser badrumsfönstret och stora rums fönstret. På andra sidan fanns köket och sovrummet.
Porten hade en annan färg då.
 PÅ gården hade vi en liten tomt.

  Vi kände inte någon i den här staden utom ett par grannar längre upp för gatan. Vi umgicks inte mer än att vi pratade när vi träffades.

Det började helt plötsligt att den gemensamma porten nu vit då grön slogs igen. Och någon stod framför vår dörr, som hade en glasruta och bankade hårt på dörren. Sen öppnade personen brevinkastet, och slog hårt i den, eller öppnade brevinkastet och höll den öppen, troligtvis för att kika upp för trappen. Personen sa aldrig något... lämnade aldrig något meddelande.
Personen stod där omkring 20 minuter vare gång!
Bankade väntade kikade.
Sen öppnades porten och personen försvann.
Det här hände många gånger, även om det var varmt och soligt slogs porten igen, så ingen på gatan såg något.
Jag var otroligt rädd varje gång.
Jag tänkte att jag skulle kika ut och se vem det var. men vågade aldrig, var rädd att om personen tittade upp och såg mig skulle personen hoppa tillbaka in och slå sönder fönstret i dörren, gatan låg ganska öde, ett hus mitt emot med en dam i 90 års åldern som satt och sov vid fönstret. Inga nära grannar hemma dagtid.
Det här skrämde mig så mycket att jag var så tyst jag kunde.......tur att dottern var en glad tjej och när hon sov, sov hon som en stock!
Jag såg när jag försiktigt kikade ner för vår trappa en stor mans person som stod där men vågade inte titta mer än en sekund.
Hans syntes i glasrutan men inte vem det var.
Eftersom han dök upp oväntat lite då och då kände jag mig aldrig trygg.

Jag undrade mycket vem det kunde vara......för det här har även idag fått mig att inte öppna dörren... det var inte ett naturligt bankande utan väldigt  aggressivt.