Att gå på nya ställen, det är mysigt det

Ibland, väldigt sällan måste jag säga, vaknar jag "låg" Kan bero på att jag somnade "låg" Utan någon speciell orsak.
Det händer så sällan då jag oftast är glad ,-)
Har haft väldigt svårt att somna, men det har hänt förr och jag har varit lika glad för det ,-))
Men så är det väl, man kan ju inte vara glad jämt, kanske ,-))
Det är en inre sorg som finns som gör sig påmind, bara ibland.
Så just nu mitt i allt solsken, blå himmel och varmt ute, har en "deppighet" gjort sig påmind.
Hundarna har haft en kanondag, med lek bus och bad ,-)))
Ännu kan dom bada ,-)
Vackert är det ute.

Och bara för att vi har en hundvagn kunde vi vara ute och gå i rask takt i 2 timmar, på gångstigar bland färggranna höstlöv, så otroligt vackert ,-)
Den gamla hunden behövde bara åka i 30 min, sen gick han för egen maskin, t.o.m småjoggade ,-))
Härligt ,-)
Han säger till själv om han vill gå! Nu var det ett nytt ställe, då är det spännande det har alla våra hundar tyckt ,-)

Då tänker jag på dig pappa

Nu skulle jag vara ute och inte hänga framför datorn, men jag ska ut, snart ,-)
Min ena dotter har min pappa (hennes morfar) i tanken minst en gång om  dagen.
Det känns fint.
Jag själv tänker inte på min pappa så ofta.
Men han finns med mig på något vis, på ett självklart sätt.
Han älskade att titta upp på stjärnorna, så när jag någon gång själv tittar upp så tänker jag ju "pappa"
Och hemma hos mamma hänger pappas kofta kvar på galgen i hallen, den kramar jag om när jag kommer och när jag går.
Vi kom varann nära de sista åren i hans liv, så jag kan tänka mig att han är lite besviken över min brist på tankar.
Är jag ledsen någon gång och går ute när det är mörkt, har det hänt vid ett flertal tillfällen att när jag inom mig säger "pappa" och går mitt under en gatubelysning så slocknar just den lampan ,-)
En gång frågade jag, är du med mig pappa, precis efter den tanken small det till i gatulampan bakom mig och den slocknade.
Det kändes tryggt ,-)


                                               

Glass och blomkrukor som ska bytas ut

Recept från Må Bra-

Pinnglassformar

225 g färska eller frysta och tinade jordgubbar
1 medelstor banan'1 dl vaniljvisp

Gör så här.
Mixa jordgubbar o banan fint i en matberedare eller med stavmixer
Vispa till fast skum med elvisp.
Vänd ner fruktmoset i vaniljvispen.
Fyll glassmeten i pinnglassformar, tryck ner pinnen.
Frys i minst 4 timmar
Lossa glassen ur formarna genom att doppa i hett vatten i 10-15 sekunder
Tina 10-15 min före servering.

När barnbarnen kommer är det bla GLASS som gäller ,-)))

Har varit hos mamma idag, Hon försökte byta ut en blomkruka som satt högt upp på en vägg mot en annan kruka alldeles själv, fast jag sagt åt henne att vänta! Vi kommer sa jag.
Hon klarade det inte, man måste vara 2.
Så det fixade gubben och jag tillsammans ,-)
Tur jag har dig sa mamma till min gubbe, annars vet jag inte vad jag skulle göra!
,-))))
Att jag hjälpte till, det tänker hon inte på ,-))))

HURRA jag vann

Förr när man spelade med barn, barnbarn skulle man låta de små vinna, så är det inte nu, glöm det! ,-))))
Min tävlingsinstinkt bryr sig inte det minsta, för det första är alla barnbarnen superduktiga, man behöver inte låta dom vinna.
Dom vinner ändå för egen maskin! ,-)))
Här gäller det att hänga med, och försvara sin roll som någorlunda smart "farmor" "mormor"
Jag gör allt för att vinna!
Jag vill ju inte att det ska bli omvända roller att barnbarnen viskar att "nu får vi låta farmor, mormor" vinna så hon blir glad.
För så skulle det mycket väl kunna vara, de små är brillianta på många olika spel, dom har redan lärt sig att förlora med äldre syskon.
Så här lägger jag ner min själ och heder.
Jag gör allt för att klå dom, och vinner jag hörs det! .........HURRRRRA JAG VAAAANNN!
Min mamma blev lite förfärad....men du låter väl dom vinna.
Aldrig i livet....... dom vinner så ofta ändå! ,-)))
Jag blir j*vligt stolt om jag klår dom! ,-))
De små barnen blir oxå glada när dom vinner och när jag vinner, jag tjoar ju såklart när dom vinner oxå ,-)))
(Fast kanske inte lika högt) Jodå skojar bara, klart jag tjoar högt ,-))

Bosses uppgift sjugosju

Handikappad eller ej borde inte få spela någon roll.
Vi har ett LIV att leva!


Bosses uppgift nr 27 Handlar om olika handikapp som Bosse vill synliggöra.
Handikapp som syns eller osynliga, Bilder vi skulle ta är på synliga handikapp.
Vilket som, är det viktigt att alla får en bra chans i livet. Alla ska "synas" och framförallt "räknas"
Vi är alla människor med känslor.
Alla bilderna är mina svartvita som färg, av vissa viktiga skäl har jag suddat ut ansikten och gjort vissa bilder svartvita.
Det har kommit en massa hjälpmedel, när jag kollade blev jag glatt överraskad, samtidigt som vissa självklara saker är långt ifrån självklara.
Som handikappad är man ofta utlämnad till andras godtycke.
Det är 2016, snart 2017!
Dax att synliggöra alla!


1 Person med hederlig gammal käpp

2 Röd rullator

3 Annan färg på rullator

4 vanlig rullstol som rullas manuellt

5 En elrullstol

6 Permobil

7 En person som går med en krycka

8
En person som går med vit käpp

9
Synskadad eller diabetiker med utb västhund

Hittade ingen

10.
Tre foton, bevis som kommunen gör för att underlätta att ta sig fram, in o ut.

Väljer här att göra bilden svartvit av speciella skäl.
En hiss till första våningen, peson i rullstol kan med lätthet komma ut!
Vilken frihet, hoppas många fler får ta del av det här!

Åter igen svart vit av speciella skäl.
Att kunna förvara  (garage)och ladda din elrullstol eller permobil ,-) Vid sidan av porten!
Jättebra, hoppas många får samma möjlighet var än dom bor!

Här ändras det, vi har fått ramp plus trappor, så nu kan alla komma in i centrum utan problem .-)))
Gör mig glad.
Vi börjar "leva" på lika villkor!
Ett steg i rätt riktning!


Vad jag saknar!

Det enkla det som borde finnas överallt börjar jag med, det kan INTE kosta en förmögenhet!

BÄNKAR, att vila sig på.
Hur enkelt som helst att sätta dit med jämna mellanrum.
De som har svårt att ta sig fram, blir oftare trötta, att få sitta ner en stund, gör det möjligt att promenera eller färdas längre.
En säkerhet att veta att dom finns, många bänkar fanns förr, men har tagits bort.

BLINDSKRIFT borde vara en självklarhet, här har jag hittat en ,-)
Men borde det inte finnas överallt, som skyllt och information! Det tycker jag verkligen!

Ok inte alltid lätt att göra om så det passar alla, men borde inte alla kunna vistas och besöka restauranger och vilken affär man vill, även om inte benen bär!

Hundar kan användas till mycket.
Fler terapihundar behövs i samhället.
Utbilda fler och gör det lättare att få!
Då får man en vän på köpet, Det behövs terapihundar till mycket, blindhund, du kan behöva den för att kunna gå ut av olika orsaker, varnar de som har diabetes för att markera både lågt och högt blodsockerfall, de som har epilepsi för anfall, för barn i skolan som har svårigheter, på sjukhus, inom äldrevården, människor  som är hotade för deras trygghet (skyddshund), för att bara ge några ex.

SNEDDA över gatan vill vi väl all kunna göra, men i rullstol och med rullator bla är det inte alltid lika lätt!
Kantstenarna är höga!
Jag förstår inte att dom inte lägger in snea gatstenar med jämna mellanrum, eller överallt, så alla kan korsa vägbanan när så behövs!

Många gånger behöver det inte kosta en massa pengar att förenkla livet för handikappade, vissa måste få kosta, vi ska och har rätt att alla leva här på lika villkor!

Trapphus får bli mitt sista förslag på förbättring.
Räcken på bägge sidor är en hjälp för att komma upp och ner, ibland behövs det inte mer än det.
Kommunen som ger bygglov för husbygge borde kräva två räcken, vissa hus har bara ett.
Min mamma tex hon klarar sig trots sin ålder att ta sig upp för branta trappor till tredje våningen på grund att dessa två räcken!

Här slutar jag min uppgift ,-)

Att även jag var en tävlingsmänniska förvånade mig oerhört

Att det fanns en "tävlingsmänniska" i mig, det var en stor överraskning för mig själv ,-)))
Det har berikat mig enormt mycket,
Jag har aldrig tävlat i något.
Och när jag spelade spel så gjorde det mig inte det minsta om jag kom sist ,-)))
Jag såg allt som en lek, det är det ju, men att kämpa sig fram till lite bättre placering är ju så himla kul, det har jag upptäckt nu med Bosses uppgifter, Jag ligger så långt bak så någon bra placering kommer jag inte att få, men jag tävlar oxå mot mig själv, ser om jag kan!
Det är inte bara en bra placering jag bryr mig om, visst det skulle ju varit kul.
Men att vara med och göra sitt bästa, det livar upp mig!
Att jag kunde vara så här målmedvetet inriktad att fota och leta,  det var en jättekul upplevelse att hitta en ny sida av mig själv ,-)))

Fotar nu smått ,-))

Har fått några handikapps hjälpmedel i Bosse tävling, men långt ifrån alla.
Har haft lite annat för mig, stått och puttat på gungan, målat osv.
Det har tagit all tid, ,-))
Kallt har det blivit, tyvärr.
Ett brev har jag oxå fått iväg, äntligen, nu tycker jag det är mycket enklare med e-mail, Går fort och funkar bra, men den här personen gillar brev som kommer med posten ,-)
Tyckte ju själv för ett tag sen att vanliga brev var charmigare, men har nog nu ändrat uppfattning ,-)))
I natt sov jag som en stock ,-))