Translate

söndag 13 november 2016

Värre än äspingar


Förr sa man att äspingar de små ormungarna var mer giftiga, nu säger dom att det inte stämmer................ men vad som stämmer är att basiluskerna från små barnbarn dom är för jävliga!
Man blir rejält sjuk.....               ,-)




Nu är nåt på G igen efter att bara ha "tittat" på en sån här, se bild ovan :-)))))
Hoppas jag slipper magsjukan bara! ......
En förkylning kan jag ta ,-)
Vårt yngsta barnbarn är väldigt lik mig, kul att det blev ordning på någon av dom ,-)))
Skojar bara, men lik mig är hon , till utseende med ljust hår, men mest till sättet, hon har sån fantasi, hon fixar med dockor ,hon  får fullt med nyckelpigor och fjärilar på sig som hon borstar bort.....
hon lagar soppa till mig, nynnar under tiden precis som jag gjorde, sen frågar hon omtänksamt, vill du ha varm eller kall soppa mormor?
Varm tack, säger jag, det är ju kallt ute ,-)
Hon stoppar in kastrullen i ugnen ,-)
Hon fixar och trixar och jag känner igen mig själv i så mycket...............
Hon är 2 1/2 år ,-)
Så vad gör väl det att jag nu sitter här med halsont och mår dåligt ,-))))


lördag 12 november 2016

Snö, hundar och stressfri dag ,-))



Idag har det varit en stressfri dag ,-) Ute med hundar.
Vi har otroligt härligt vinterväder ,-)
Jag älskar snö! ,-))




fredag 11 november 2016

Med en vuxen blick




Jag tar nog upp lite konstiga udda saker i min blogg ,-)) Ibland ska man nog inte lägga ut för mycket i sin blogg, man kan uppfattas som knäpp ,-))  Men så här var det alla fall.
Det här hände när jag, mina barn, mamma, min gubbe och det då minsta barnbarnet hade varit med om att lägga min pappa i kistan, det får man göra nu, vet inte om det är något nytt.
Det här var 3 år sedan.
Minsta barnbarnet då var en pojke på 13 månader.
På hemvägen satt gubben och  yngsta dottern i fram på bilen, medans lillkillen 13 månader och jag satt i baksätet, han satt i en barnstol vänd mot mig.
Jag satt och tittade ut genom ett fönster och funderade på det vi varit med om.
Sen vänder jag mig mot barnbarnet.......möter hans blick.
Det är inte en 13 månaders blick jag ser utan en vuxen persons blick, som tittar rakt in i mina ögon, begrundande och nyfiket! Inte nyfiket på ett barns vis utan en mer undran i en vuxens ögon.
Jag blir ställd, jag tittar tillbaka, och tänker, det här är ju en vuxens blick.
Så där tittar ju inte en bebis!
Jag tittar tillbaka, möter blicken som håller sin blick i mina ögon, nyfiket och begrundande på ett vuxet vis en lång stund.
Jag blir chockad..........det ser väldigt konstigt ut, en bebis med en vuxen blick!?
Så tittar aldrig en bebis.
Jag har varit med om flera gånger att döda har tagit kontakt, men aldrig så här.....................
Jag vet inte vad jag ska tro, sen försvinner blicken.......och det är en bebis med barnaögon som sitter i barnstolen igen.
Jag säger inget till min gubbe och dotter, det kändes för konstigt!
Först efter någon dag berättar jag.



torsdag 10 november 2016

Säkra ställen för speciella saker..................




Nu är jag trött på mina speciella platser som jag hade ett tag för flera år sedan ,-)))
Var det något speciellt jag tyckte mycket om la jag det på en speciell plats!
Och vad händer med speciella platser, jo glöms bort.
Det här kom jag på när jag letade efter viktiga minnen extra speciella när Bosse hade en av sina uppgifter.
Kan inte komma på alls var de sakerna finns......vet ju att jag inte slängt dom, har ju kvar annat jag tyckte mindre om ,-)
Aldrig mer "säkra" ställen ,-))
Man lär sig alla fall något ,-)


onsdag 9 november 2016

Den lilla plogbilen den kör runt runt runt




Nu är den här, vintern!
När folket i Sverige krymper 20 cm på längden, för nu hasar vi fram !
Svinhalt!
För varenda lilla snöflinga ska plogas bort.

tisdag 8 november 2016

Så jävla trångt det blev...................


Jag vill UT NU!



Helt plötsligt slår paniken till!
Jag väntar i bilen, vill inte lämna hundarna, gubben ska handla, jag sitter i baksätet med hundvagnen, den tar upp mycket plats.
Det är trångt, säkerhetsbältet i framsätet har gått sönder. Så jag sitter i baksätet.
Tycker helt plötsligt att det känns trångt med hundvagnen .
Nackkudden    går upp högt och sitter fast.
Jag vet inte om jag kan resa mig upp och sträcka mig till knappen som låser upp dörren, helt plötsligt känner jag hur luften tar slut. Det är så trångt!
Jag reser mig upp lutar mig fram, jag når.....trycker på knappen, inget händer...............vi har ju barnsäkert så om man låser bildörren utifrån är den låst! det går inte att öppna................
NU känns det som om allt krymper, känns som om jag knappt får plats.
Jag sliter av mig sjalen, hasar ner jackan.............
Nu hoppas jag att gubben skyndar sig.
Tänk om han tappar bort bilnyckeln, tanken slår mig med fasa!
Det är löjligt, men jag känner mig gråtfärdig.
Att andas in och ut lugnt har jag ingen tanke på.................
Räkna, NEJ tänk om jag kommer till 600..................och gubben inte kommit!
12 minuter senare kommer gubben lugnt...............han ser mitt förvridna ansikte och kommer fram till bakfönstret, ÖPPNA! jag skriker.
Gubben får upp dörren..................jag kan inte andas..............jag kan inte andas och det är så jävla trångt!!
Jag har suttit i bilen tusentals gånger och kunnat röra mig, andas, fundera, halvsova, studera andra människor. Från det till att få tvärpanik helt plötsligt för att dörren inte går att öppna ,-)
Det här hände i Lördags, men när jag skriver om det kan jag fortfarande känna hur läskigt det var ,-))





måndag 7 november 2016

Så talande äkta, Bosses sätt att skriva är fantastiskt, en känslostorm i mitt hjärta! Bosse Lidèns bok " Mina fotsteg i ditt hjärta"

En bok som berör ,-)

Kunde höra hur mitt hjärta bankade när jag läste.
Och gjorde en sak jag aldrig förut gjort någon gång, var till slut tvungen att "kika" fram några sidor!
Det är för mig förbjudet, men kunde inte hålla mig. ( om du läser boken gör inte det)
Bosse beskriver känslor väldigt träffande, och SÅ kan bara en känslomänniska skriva.
Så att det blir äkta.
Många försöker men Bosse har lyckats.
Den här boken "ger träff" på många av mina egna känslor, stundtals så jag blir förvånad.

Nu har jag bara tid att läsa innan jag ska sova, en stund i sängen, men boken har varit svår att  lägga ifrån sig.

Igår, jag läser gubben försöker somna,  jag är på sidorna 244 - 245
Då känner jag hur halsen snörs ihop, ögonen vattnas.
Jag vill inte börja gråta nu!
Men tårarna kommer.......................
VA gråter du!? Gubben är klarvaken................
Jaaa.....................

Efter en stund skrattar jag, läser lite till och jag skrattar och skrattar...........................

VA är det boken igen.......................gubben tittar förvånat upp. jag börjar bli avundsjuk på den där Bosse, blir du så berörd!?
..................Ja faktiskt........................

Att Bosse kan få känslorna så äkta, hur han beskriver känslor, tankar...................
Det klarar man bara om man själv är öppen för allt och alla, berikad med en själ som ser "vidabrett"

Bosse Lidèns bok

" Mina fotsteg i ditt hjärta"

https://bosseliden.wordpress.com