Jag tog det som en "hälsning" från Annika

Sorg är ju privat. Men jag skriver några rader om min bästa Vän. Det är nog en av de få i hela mitt liv som tyckte om mig för den jag är! Jag älskade henne som vän!
Ett tecken fick jag dagen efter hennes begravning. En björk med tolv skator, som satt som dekorerade i trädet. Från toppen och ner till en tredjedel av björken. Så tysta, så still, precis på samma sätt stjärtfjädrarna utåt så de satt i profil.  På var sin gren och tittade på oss. De satt som ett mönster  Har aldrig någonsin sett så många skator, vi matar ju kråkor , kajer och då är det 2 eller 3 skator som kommer. Vi matar fåglarna varje dag har gjort i flera år under senhöst och vinter. Men det var bara den morgonen de 12 skatorna satt i trädet,  inga andra fåglar i den björken.
Men den morgon satt dessa 12 skatorna i trädet, som om någon placerat de där. Det var en underbar syn, så vackert. Min man och jag bara tittade.

 Skata. Jag hade aldrig tänkt på den fågeln förut, inte riktigt. Så jag slog upp skata när jag kom hem på nätet om den fågeln hade en speciell betydelse.

Skata: En påminnelse till oss om den magiska ockulta världen som existerar sida vid sida av vår ordinära värld.
Skatan visar dig att det finns så mycket glädje i livet.

Jag tror och hoppas att den andra sidan är magisk. Det skulle kännas bra om hon är på en magisk plats.  Även om jag skulle velat ha henne kvar här.

 Min vän var otroligt snäll, omtänksam. Hon sa ofta att jag var henne närmaste efter hennes man och två söner.

Hon överraskade mig ofta, jag över överraskade henne ofta jag med.

När vi pratat i telefon en timme...och skulle avsluta...sa hon alltid ….jo bara en sak till så fortsatte det länge, bara en sak till ,-)

När vi såg varann ute eller i en affär eller när vi planerat ett möte, flög vi om halsen på varann och ibland fick jag ont i nacken ,-)

Att ha fått en vän som hon är inte alla förunnat, vänner har jag haft men aldrig en själsfrände.

Tryggheten att ha en vän som hon skrämmer mig att det nu inte längre är så.