Har ju tänkt att om mamma kommer in på något boende, så blir det lite liv omkring henne nu på korttidsboendet. OK det här kan ju ingen hjälpa, det bara är så det är.
Men när jag kom in på avd, så går jag föbi matsalen, där satt en ensam kvinna, mitt bland alla bord, Hon var rufsig i håret baktill...jag tänkte , stackars henne så ensamt det ser ut, men så ser jag ju, det är min mamma. Helt ensam, inte en personal i sikte, ( det gillade jag inte, man ska inte lämna någon ensam utan uppsikt när dom äter) vet inte om det var just då, eller om det är vanligt. Jag går fram till mamma och sätter mig, hon sitter där ensam med sin lunch. De andra äter tydligen på sina rum.
Min mamma har alltid varit en nej sägare, så det har varit olidligt. Men hon har en sida som visar sig när hon mest behöver den, den ser jag mer och mer nu ,-)
Hon ser ledsen ut......jag får tänka att det kommer att bli bra säger mamma, det måste jag ju! Jag får tänka på det. Jag måste försöka tänka att det här ska gå.. Säger hon och ser bestämd ut.
Själv hade jag svårt att somna, det här var i förrgår. Mamma sa att personalen kommer inte in på rummet så ofta, så jag är väldigt ensam säger mamma. Hon har full koll på allt.
Jag hade ju hoppats lite att mamma efter den här vistelsen skulle vilja flytta till ett hem, det kommer hon nu aldrig att vilja, det är ett som är säkert. Men hon är tålig min mamma. Mycket tyvärr av den orsaken att hon inte tycker att hon är värd bättre.
På sjukhuset på avdelningen, var all personal som kom in till mamma som änglar. Så många varma glada på samma avdelning, dom pratade, undrade om jag ville fråga om något, var så vänliga mot mamma. Läkaren var en kul kille som gärna pratade, såg otroligt ung ut. 18 år. Nu var han väl lite äldre. Jag visade mamma när han stod utanför fullt sysselsatt med att prata med någon, det där är din läkare viskade jag i örat på mamma, hon gjorde stora ögon.. "hur gick det till" undrade hon ,-)) Inte vet jag! vi skrattade lite.
Ett skönt varmhjärtat gäng var den personalen. Ibland hamnar personer på rätt plats.
Men här på boendeth som hon är nu, är dom strikta kan man säga.....Hoppas att de mjuknar upp, för det behöver min mamma nu!
💗
Änglar behövs
