Börjar skriva idag den 11, men fortsätter imorron, när jag varit hos läkaren!
Ett glatt foto tagit någon vecka innan jag visste att jag var sjuk!
Jag har alltid känt mig säker när det gäller brösten, för min man som jag skrivit om när det här hände, känt på mina bröst med olja var tredje vecka i 30 År, för det var då jag började oroa mig, efter varje gång, han inte kände något har jag tänkt FRSIK! Och bockat av! För när ultaljudet togs,och hon som tog det, kände inte ens av det!. Jag har alltid trott att det skulle kännas nåt avikande!, Men OBS det kan vara något allvarligt utan att det känns! Jag skriver inte det här för att skrämmas! Men vill att ni som är friska, går på mammogarafi, och ni andra som inte får graris mammografi, är aktsamma! Hur, ja det vet inte jag! Jag har alltid gått på mammografi och tur var det för nu fanns det något!
50 % känns inte!!!
Skrämmande fakta!
Jag är fortfarande chockad, Ett tag var det bara brev från sjukhuset som kom........koll...mammografi på tvären....många bilder, ultradjud........magnetröntgen...dammsugning...bort med cancern.......o biopsin......sen väntan igen. Många tankar till i somras, när jag trodde allt var som vanligt. Ångest!.
Alla sömnlösa nätter!
Jag mår SÅ dåligt!
Men är glad och skrattar för andras skull.
Hon som gjorde dammsugningen när cancern plockas bort, sa , jag ringer nästa vecka, sen ett datum o tid, Jag satt och väntade, hon ringde aldrig. Det skapade ångest bara det......
Ett brev kom, med tid till läkaren, den första jag träffade, det skapade ångest!
Så här går jag i en ångestbubbla.
I morron får jag svar!
När en läkare säger att den ska ringa! RING!!!!! Annars spökar hjärnan........
Det känns overkligt!
Återkommer imorron!
Det blev det ju inte, men idag den 13:de.
Var hos läkaren igår. Fick veta att jag har "vanlig bröstcancer" Vad det nu betyder, men bra att det var vanlig och inte ovanlig. Jag är fortfarande chockad, det känns som att ha hamnat på en karusell och man vet misstaget, vill av men det går inte, utan fortsätter snurra.
Nästa vecka tar de bort en "tårtbit" En operation alltså. Plus två körtlar, det är standard så det är inget konstigt med det. Sen några veckor senare, blir det strålning, sen medisinering.
Det är mycket nu hela tiden. Om det kommer post är det från sjukhuset, vilket får mig att bli rädd.
Tänker på i somras, hur kul allt var och att jag aldrig kunnat ana..
Tänker på er andra, hur ni har det, men orkar inte blogga. Är ute mycket med hundarna. För att skingra tankarna. Mamma har jag inte talat om för och tänker inte göra det. Är ute med henne så mycket det går, hon njuter i fulla drag och stortrivs med allt. Vilket är kanon!
En målning gjorde jag, precis dagen innan allt startade med bröstet. Vet inte om jag orkar sätta upp den.på väggen. Det är som om jag visste fast jag absolut inte gjorde det! Visar den här!
Ha det gott alla ni som tittar in, önskar er det allra bästa!
stor KRAM. Återkommer när det händer något nytt!
.jpg)
