Translate

fredag 7 november 2014

Ensam på Jorden, nej knappast ,-)


 
Ja ibland så känner jag mig ensam och undrar om det är bara jag här på jorden ,-)
alla fall med mina funderingar  som  just jag har.
Så tar jag en bloggrunda hos mina bloggvänner.
Och upptäcker att det finns fler än jag som funderar på det ena och det andra.
I vissa fall, precis det jag tänker på.
Då läser jag svar som dom fått av andra bloggvänner.
Upptäcker att vi är många som fnular på liknade saker ,-))
Delar med oss av lite olika tankar, bilder, av livet ,-)
Ha en härlig Helg ,-)
Det önskar jag "alla" som tittar in till mig ,-)
 

November en månad full av mystik och Kladdkakans dag ,-)




November är en mysig månad, tycker jag ,-)
Vi har många i familjen som fyller år denna månad ,-)
Det blir att köpa present på present ,-)
Det verkar vara så i många familjer att det är en månad om året alla verkar fylla!
För oss är det Maj o November som Födelsedagarna trängs.

Kladdkakans dag är det också, kladdkaka är himla gott ,-)
Läste om kladdkakan, så mycket nyttigt, kommer inte ihåg, men det är bara att äta på ,-)
Hittar så mycket kul på nätet , sen när jag ska sätta in det i min blogg så hittar jag det inte.
Nåt jag tänker prova är att baka kaka i ett äggskal ,-)
Då kan man luras lite ,-) sånt är ju alltid kul.

Då borrar man ett litet hål i ägget, låter innehållet rinna ut, använder det till kakan.
Sköljer äggskalen , lägger dom i saltvatten i 30 min.
Låter dom torka, sköljer med olja, låter oljan rinna ut, öser upp smeten i en plastpåse, klipper ett litet hål i ena änden, låter smeten rinna ner i ägget, äggen läggs i ungsfolie, in i ugnen i 12 minuter.
sen har lite smeten runnit utanför, ta bort det, torka rent och vänd på ägget, sätt ägget i en äggkopp, SURPRISE ,-))) ägget var en sockerkaka!

November är en perfekt månad för att överaska varann. Ja det funkar ju resten av året också ,-)))

Jag har varit ute länge i snöslask, och njutit, jag älskar oväder och väder ,-)))
 

torsdag 6 november 2014

Liten skånska



 
En liten skånska ,-)
 
Jag växte upp i en större stad i mellersta Sverige, där min mamma var född.
Min pappa var född i Skåne, där hade jag andra halvan av släkten.
Släkten i Skåne såg jag två veckor om året.
Skåne betydde så mycket för mig.
För det första så pratade dom SÅ vackert, älskade dialekten.
Pappa hade lagt av med sin dialekt långt innan jag var född, och vägrade prata skånska, även om jag bad honom.
Den här dagen hade jag precis fyllt 6 år, då fick jag 40 kr av min mamma, hon skulle snart fylla år.
Jag tog bussen och åkte in till stadens centrum.
( när jag ser på mina barnbarn två av dom är 6 år, tänker jag på hur jag åkte buss o bytte till annan buss när jag var 6 år helt själv ,-))   )
Inne på Forum hittade jag ett stort gult ugnsfat, tungt var det, men så fint. Den kostade 40 kr.
Så den valde jag.
Jag har alltid varit väldigt blyg och rädd att göra bort mig.
Men när personalen kom fram, då började jag prata skånska.
Det var ett sån lyckogrej för mig, nu trodde dom ju att jag var från Skåne!
Bättre kunde det inte bli i mina ögon. Skåne var bäst!
Ännu gladare blev jag när personalen stod runt omkring mig och sa " vilken söt liten skånska och va duktig hon är som handlar alldeles själv"
På bussen hem tänkte jag på just dom orden
"liten Skånska"
Mamma skrattar fortfarande åt det "liten skånska"
Fatet finns fortfarande kvar, och snyggt är det ,-)
 

onsdag 5 november 2014

Så irriterande



Varning: gnällinlägg!
Nu har jag varnat så nu kan jag gnälla på ,-)))
Jag har alltid peppat mig själv, och skrattat även när jag inte mått bra.
Men nu börjar jag må riktigt dåligt.
Jag har kämpat mig tillbaka från min utbrändhet i många år, jag rasade som ett korthus, gubben ställde upp till 100% för mig.
Nu är det gubbens tur att må pyton, han orkar inte, han har så ont i kroppen äter massor av medicin har starka morfinplåster, så  jobbigt på sitt jobb. Hans tvillingbrors död tog nära knäcken på honom.
Och speciellt omständigheterna mellan våra familjer  och släkt som vi trodde var över och det visade sig att det var det inte.
Så nu har gubben fått en depression. Mitt minne försvinner fortfarande av stress, gubben tappar minnet han med.
Vi åker till Ikea skulle ha "mätt vissa saker innan" det hade vi förstås  glömt ,-)))
Sitter på banken i lååång kö, när det är vår tur har vi viktiga papper hemma!

 Det här är bara lite, vad vi glömmer ,-)
Det känns som om mina koncentrationssvårigheter har kommit tillbaka, min hjärna hänger liksom inte med.
Allt blir fel känns det som.
Min oro över gubben (varför kallar jag honom det) undrar jag för privat kallar jag honom aldrig det ,-))
Min oro över honom finns där jämt, han har verkligen gått ner sig. Han mår så dåligt, gå till doktorn, ja han har varit!
Det är en tidsfråga innan han kraschar som jag gjorde, jag ser alla signaler, alla varningar jag hade innan jag själv kraschade.

 

Jag väljer ytlighet



Ytlighet är viktigt, kan vara rena medicinen, så befriande!
Jag tittar på Hollywoodfruar. himla kul och ytligt.
Jag vet att många vill inte titta på ytliga program. Men jag tittar gärna, jag behöver" Ytlighet" precis som jag behöver det seriösa!
Det är som Yin och Yang ,-))
Att bara få skratta åt vad det än är, är kul.
Jag vet att många står över det "ytliga", det ska vara seriöst hela tiden, verkar dom tycka. Ytlighet är inte fint nog.
Men för mig duger det bra. Jag behöver många  olika synvinklar. Då känner jag mig mest levande.
Speciellt nu när jag känner mig deppig ( inte på grund av mörker och väder) men ändå.,-)




 

tisdag 4 november 2014

En av dessa dagar


När det kryper i kroppen, känslan av vemod letar sig uppför ryggraden. när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.
Då är telefonen tyst, visst kan jag ringa själv, det gör jag , oftast är det inget svar.

När man går ut i hopp om att få se någon ,man kan vara ute och gå en timme, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.

När man kollar sin blogg, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man ensam. alla fall är jag det.
Idag är en av dessa dagar, det går rysningar efter ryggraden, inte en själ ute inte en själ någonstans.
Då känner jag mig ensam.
Jag målar men känslan av obehag kryper i kroppen.
En dag av ensamhetskänsla, just idag , just nu!

Häll kaffet i blomkrukan ,-)

 
Ibland bjuder folk en på kaffe starkare och beskare än rävgift!
Visst låter jag artig ,-)))
Men det är ju så.
Vad gör man, talar man om att kaffet går inte att få ner,  och man föredrar ett glas vatten istället ,-)
Inte jag, jag har tvingat i mig beskt kaffe "för" många gånger.
Nu väntar jag på att den som serverat det beska kaffet, (förstås ) om vi är hemma hos henne och hon bjuder, gäller ju självklart inte på Cafè ,-)) går ut i köket, (lämnar rummet)
Då häller jag kaffet i en blomkruka!
Blommor älskar starkt kaffe, det gör dock inte jag ,-)
Nu låter det som det här händer ofta, har gjort det 1 gång ,-)))
Nöden har ingen lag.
Ett tips så där på Tisdagen.,-)