Translate

fredag 7 oktober 2016

Var finns medkänslan ,-))))))




Charmig barnvisa ,-)))

Fast jag undrar om jag gillat den så mycket när jag var barn ,-))))Jag hade nog tyckt synd om aporna som krokodilen sväljer ,-)))
Jag tyckte synd om alla som hade det svårt, redan som liten.
Men de här barnbarnen de yngsta, 4 1/2 år och 2 1/2 år dom skrattar glatt när krokodilen sväljer apa efter apa ,-)))
Vilka barbariska ungar!!! ,-)))))

Varenda apa försvinner ner i gapet på krokodilen och den minsta tjejen vänder sig mot mig varje gång med ett strålande leende ,-)))))

torsdag 6 oktober 2016

Jag ger mig själv en "Oscarsstatyett om jag lyckas hålla masken


Eftersom jag bloggat om mamma så vill jag tydliggöra att det här inlägget inte har något med min mamma att göra ,-) Det var någon annan som var skyldig  ha haha

Jag kommer aldrig att vinna  "Oscarsstatyetten"

Att hålla masken när jag är arg har jag varit bra på, förr.  Vad har hänt med den skådespelartalangen?!
Nu är jag sällan arg så jag får inte så mycket träning ,-)))

Nu är det inte så att jag går och ser helsur ut.
Men................... som min gubbe sa, det syntes att du blev arg!
VA?! Det gillade jag ju inte, men jag höll väl masken rätt bra............???!!!!
Nej, gubben var bestämd, din röst förändras..... och ditt kroppsspråk.
"fan" tänkte jag, jag ville absolut hålla masken inför den här personen.
Lite sur såg jag kanske ut.............jag försöker tänka tillbaka.
Nej det syntes att du blev arg, fortsätter gubben.
Han vet vilken vånda det ger mig, jag avskyr när någon lätt läser av mig.
Jag blir besviken på mig själv, jag skäms, jag känner mig SÅ himla dålig.
Att sen möta personen igen ger mig ångest, jag vill helst inte, men måste ju någon gång, så det är bara att köra på, men då känner jag mig stel................ och tänker bara på "att det syntes" för det säger gubben. Och ändå var det ingen stor sak som hände. Men det ger mig ångest.
Varför kan inte jag var som andra, som blir lite arga någon gång.
Jag fick inte visa att jag blev arg som barn, så det sitter i.
Även om  jag tycker att jag hade rätt att bli lite arg.
Tack och lov händer det sällan, jag brukar se det mesta med humor.
Jag kommer aldrig att få en "Oscarsstatyett" i livets film.
Men jag ska försöka...............jag ska ha det som mål ,-)
Nästa gång det händer, ska jag tänka " Oscarsstatyetten" den kniper jag nu, med ett soligt leende varm blick..............ingen ska kunna ana att inom mig svär jag lite. ,-)

Hur är du när du blir arg, visar du det, eller döljer du det bra?
Är du en mästare att dölja ditt kroppsspråk och tonfall i rösten. ,-)


tisdag 4 oktober 2016

Falska minnen, sårar lite ändå


 Inte likt min mamma alls, måste jag säga, min mamma ser minst 15 år yngre ut ,-)))
Hon skulle inte gilla bilden ,-)))


Mammas "falska" eller utsuddade minne i just det här fallet sårar mig måste jag erkänna, löjligt men sant.
Jag skrattade bort till att börja med...................... JO det stämmer, det minnas jag väldigt väl säger mamma!
Det var konstigt, jag vet inte riktigt vad jag ska svara.............. JO SÅ VAR DET; säger mamma.
Jag blir besviken............... men herregud hon är gammal nu, hon har väl rätt att minnas fel, men ändå, just det här!
Vi har alltid känt en stolthet att klara oss min man och jag med våra barn.
Sista semestern tillsammans alla 5 åkte vi till Frankrike på semester. Vi njöt av Paris...........vi gick på Euro Disney, hade så kul, och solen sken. Vi åkte i vår gamla husvagn ,-)
Vi har alltid tagit med barnen aldrig åkt utan dom.
Så Frankrike fick bli den sista semestern tillsammans.
Vi har alltid sett till att ha pengar så det räcker, vi har fått en slant av mina föräldrar till semestrarna oxå.
Nu helt plötsligt minns mamma tydligt och klart att när vi kom tillbaka in till Sverige efter den här semestern, så ringde vi och bad dom ge oss mera pengar, vi hade gjort slut på allt, minns mamma.
Jag försöker protestera, så var det verkligen inte.
Jag skrattar bort det....................... vill att hon ska glömma det fort, för det är inte sant, vi har aldrig varit så oansvariga!
Men jo då, vi hade gjort av med allt och kunde inte ta oss hem, mamma minns.
Jag skäms fast minnet är helt fel, vi har alltid sett till att ha pengar så vi kom hem!
Nu hoppas jag hon glömmer det här fort!
Likadant när hon kom hem från sjukhuset efter en liten hjärtinfarkt, någon månad innan min pappa dog, pappa var SÅ ledsen att han fick fira sista julen själv, och jag var ensam på sjukhuset, säger mamma.
Men ni var ju tillsammans säger jag, ni ville fira själva och vi ordnade med all mat! Allt som behövdes för det riktiga julbordet.
Nej , så var det inte!
Vilken sorg!
Vi var tvungna att ringa sjukhuset för att få det bekräftat att hon hade lämnat sjukhuset 2 dagar innan Jul, men hon tror det ändå inte.
Vi har alltid tagit hand om mina föräldrar, varför minns man alltid fel, hon minns inget som är till min fördel.
Dom har alltid varit hos oss alla högtider..............
Vi har avstått från inbjudningar.
Inget att bry sig om, jag vet, ändå sårar min mammas kommentarer mig.
Det kan inte hjälpas.

,-)


måndag 3 oktober 2016

Skrattar så jag nästan kissar på mig




Ute med mamma ,-)
Vi är ute och går mamma och jag, det är underbart att se vilken energi mamma får, hur glad hon blir.
Idag var vi av en händelse nära henne ute i ett annat ärende, jag ringde henne, vill du gå på en prommis?
JA det ville hon gärna.
Vi ska dit imorgon, men idag sken solen det var så härligt.
Med mamma upptäcker jag själv en massa saker som jag visar henne, utsmyckningar på husen vi passerar, röda små bär på buskar som varken jag eller mamma vet vad dom heter, mamma har kanske kunnat namnet men glömt, jag har aldrig kunnat namnet på grund av ointresse, tyvärr ,-)
Någon gammal lampa utsmyckad otroligt vackert som står i en trädgård från förr i tiden, mamma tittar och minns ,-)
De små stunderna med mamma, när det är bara hon jag och vår ena hund, dom är Guld värda, Det märks att mamma blir lite sämre, minnet sviker lite, kanske mer än jag vill se.
Men mamma och jag har kommit varandra närmare.
Jag har roligt med mamma nu.
Vi pratar om allt möjligt, både allvar och kul, ibland skrattar vi så mycket så jag nästan kissar på mig ,-)))
Vi har det kul ihop nu.
Jag tar vara på varje ögonblick vi får tillsammans ,-)
Min mamma och jag ,-)

söndag 2 oktober 2016

Att gå på nya ställen, det är mysigt det

Ibland, väldigt sällan måste jag säga, vaknar jag "låg" Kan bero på att jag somnade "låg" Utan någon speciell orsak.
Det händer så sällan då jag oftast är glad ,-)
Har haft väldigt svårt att somna, men det har hänt förr och jag har varit lika glad för det ,-))
Men så är det väl, man kan ju inte vara glad jämt, kanske ,-))
Det är en inre sorg som finns som gör sig påmind, bara ibland.
Så just nu mitt i allt solsken, blå himmel och varmt ute, har en "deppighet" gjort sig påmind.
Hundarna har haft en kanondag, med lek bus och bad ,-)))
Ännu kan dom bada ,-)
Vackert är det ute.


Och bara för att vi har en hundvagn kunde vi vara ute och gå i rask takt i 2 timmar, på gångstigar bland färggranna höstlöv, så otroligt vackert ,-)
Den gamla hunden behövde bara åka i 30 min, sen gick han för egen maskin, t.o.m småjoggade ,-))
Härligt ,-)
Han säger till själv om han vill gå! Nu var det ett nytt ställe, då är det spännande det har alla våra hundar tyckt ,-)

lördag 1 oktober 2016

Då tänker jag på dig pappa



Nu skulle jag vara ute och inte hänga framför datorn, men jag ska ut, snart ,-)
Min ena dotter har min pappa (hennes morfar) i tanken minst en gång om  dagen.
Det känns fint.
Jag själv tänker inte på min pappa så ofta.
Men han finns med mig på något vis, på ett självklart sätt.
Han älskade att titta upp på stjärnorna, så när jag någon gång själv tittar upp så tänker jag ju "pappa"
Och hemma hos mamma hänger pappas kofta kvar på galgen i hallen, den kramar jag om när jag kommer och när jag går.
Vi kom varann nära de sista åren i hans liv, så jag kan tänka mig att han är lite besviken över min brist på tankar.
Är jag ledsen någon gång och går ute när det är mörkt, har det hänt vid ett flertal tillfällen att när jag inom mig säger "pappa" och går mitt under en gatubelysning så slocknar just den lampan ,-)
En gång frågade jag, är du med mig pappa, precis efter den tanken small det till i gatulampan bakom mig och den slocknade.
Det kändes tryggt ,-)


                                               

fredag 30 september 2016

Glass och blomkrukor som ska bytas ut





Recept från Må Bra-

Pinnglassformar

225 g färska eller frysta och tinade jordgubbar
1 medelstor banan'1 dl vaniljvisp

Gör så här.
Mixa jordgubbar o banan fint i en matberedare eller med stavmixer
Vispa till fast skum med elvisp.
Vänd ner fruktmoset i vaniljvispen.
Fyll glassmeten i pinnglassformar, tryck ner pinnen.
Frys i minst 4 timmar
Lossa glassen ur formarna genom att doppa i hett vatten i 10-15 sekunder
Tina 10-15 min före servering.

När barnbarnen kommer är det bla GLASS som gäller ,-)))

Har varit hos mamma idag, Hon försökte byta ut en blomkruka som satt högt upp på en vägg mot en annan kruka alldeles själv, fast jag sagt åt henne att vänta! Vi kommer sa jag.
Hon klarade det inte, man måste vara 2.
Så det fixade gubben och jag tillsammans ,-)
Tur jag har dig sa mamma till min gubbe, annars vet jag inte vad jag skulle göra!
,-))))
Att jag hjälpte till, det tänker hon inte på ,-))))