Translate

söndag 17 juni 2018

Alltid lär man sig något!





Jag är väldigt rädd för vissa saker..........men det som hände när jag var ensam på natten och det blev strömavbrott och jag klarade av det.....fick mig att ändra uppfattning.
Att det jag är livrädd för är inte automatiskt farligt!
Jag har satt bindestreck mellan det jag upplever som farligt och att det då är det.
Visst var jag rädd och stod still i en timme innan jag vågade röra på mig.
Utan hundar vete sjutton om det gått, att höra dom snörvla och flytta på sig hjälpte mycket.
Jag tänder alla lampor i alla rum när jag ska sova själv!!
Så när det blev så svart att jag inte såg något då blev jag ju chockad först, jag  måste blogga om det igen!
Jag vet att jag är ovanligt fjantig men nu är jag glad att det hände.
Nu vet jag att jag klarar det... och igen det jag är rädd för är inte alltid farligt!


När jag jobbade i en affär som ung hade jag en fantastik chef, otrolig på många sätt.
Hon berättade om att om hennes man var borta kvällstid, tände hon alla lampor i sitt hus utom i ett rum, det i mitten av huset, där hade hon mörkt, hon satte sig under ett bord i det rummet, där satt hon tyst och väntade på sin man, då hade hon uppsikt över hela huset om någon smög omkring och då såg hon den personen , och den personen kunde inte se henne!
Sen min mamma som var livrädd.
Så jag är inte ensam om min skräck, det känns nu som om jag skulle klara av det här bättre nu efter strömavbrottet!
Som jag fått en ny vetskap.

Jag suger åt mig av vad andra berättar, jag vill ju inte sova på landet.....om jag sover där vill jag sova i vår husvagn!
Grannarna säger.. varför sover ni i husvagnen när ni har ett stort hus att sova i!?
När mamma och pappa bodde där så vaknade pappa lite då och då , han hörde någon gå runt huset sa han ofta. Om det var någon vet jag inte.
Men han tyckte han hörde någon!
Det ger mig en obehaglig känsla, för huset ligger väldigt ensamt.
Men i husvagnen har man mer koll känns det som.
OK det där är också bara en känsla att det är farligt, det är säkert inte alls farligt.
Få se hur mycket jag lär mig av nattens händelse.
Alla fall tror jag att jag fixar det bättre om och när jag måste vara ensam nattetid ,-) hemma! ,-)


lördag 16 juni 2018

Nu tror jag väl att fan är lös


Det är mammas ord ,-)

Natten till idag var jag ju ensam när gubben var på sjukhuset, det är något jag inte gillar så jag vänder på dygnet.n Och är uppe på nätterna.
Omk 20 minuter i 1 på natten sitter jag vid datorn. Då blir allt svart!
Strömavbrott!
Det varade i 2 1/2 timme.

Jag letade mig in i skåpet i köket och fick fram en lång tändare vi har till ljus, den är ny och har en liten grej man trycker upp för den är barnsäker!
Det tog lite tid..... sen tände jag ljus, i köket och hittade en ficklampa, sen stod jag vid ljusen i en timme och lyssnade.... efter det så släppte skräcken så jag kunde gå runt , bla till toaletten ,-)

Tur att jag har hundarna!
Dom låg och sov på vår säng men kunde höra dom ,-) när jag stod i köket.

När jag berättade att det blivit strömavbrott för mamma som vet hur rädd jag är ..då sa hon " nu tror jag väl att fan är lös" ,-))

Jag har varit rädd för just strömavbrott förut när jag varit ensam, men den här gången hade jag ingen tanke på det. Men nu dagen efter känner jag att det var kanske bra att det hände, då har jag fått öva på det med ,-)
Mamma var ju alltid livrädd när jag var liten, ställde en stol framför dörren, när jag frågade varför sa hon att då hör hon om någon kommer in mitt i natten, så hon förstår ju min rädsla ,-)

Gubben var ju först inne en dag för provtagning och skulle svälja en liten kamera som skulle fotografera hjärtat.... sen fick han komma hem och jättetidigt igår morse åkte han in, han var ju jättebesviken när jag pratade med honom  när flimmern hade kommit tillbaka, och det var tal om en pacemaker.
Sen kom en annan läkare och tyckte att de provar igen med en elkonvertering för han trodde att det kunde fungera! ,-)))
Vi har ju bokat om semestern....men hade tänkt att vi börjar åka en vecka tidigare  och tar det lugnt det är ändå en månad dit, men precis just då ska en elkonvertering göras! ,-))
Så typiskt att det är precis när vi ska åka som det ska göras något, men har vi tur så blir ju gubben frisk, nu har det varit så mycket hit och dit de senaste dagarna ,-)
Så jag känner mig snurrig, väntar nu på att gubben ska komma hem!
Så allt kanske ordnar sig ändå, hoppas!


fredag 15 juni 2018

Inte ok , den kom tillbaka

Tycker så himla synd om gubben, flimmern kom tillbaka!
Nu blir det nog pacemaker.

Ser ut att ha gått bra ,-)


Allt ser ut att ha gått bra.
Gubben fick göra två el konvertering och en ablation, så det tog låg tid.
En precis före och en efter, det gjorde ont  sa han.  När dom brände.
Så  nu är gubben trött.
Jag också ;-)))
För jag har varit så spänd!



torsdag 14 juni 2018

hjärta


Håller tummen idag är min gubbe på sjukhuset så nu får vi se om de kan fixa hjärtat, måste göra en del tester först.


Om det går blir ju gubben kvar på sjukhuset över natten, då ska jag måla och bara njuta, fast jag tycker inte om att vara ensam nattetid!
 Berättade om det för tjejgänget, den ena sa att det gillar inte hon heller men hon tänker att "går det så går det" ,-))
Det ska jag tänka på! ,)
 Men först hoppas jag det här blir av så gubben får bli frisk!

måndag 11 juni 2018

Vår lägenhet i UK




Tittade på Google Earth. Här bodde vi med vår äldsta dotter . För många år sedan.
Gubben och jag ville se hur vårt första gemensamma boende ser ut nu ,-)
Först bodde vi ganska länge hos min gubbes föräldrar, sen flyttade vi till vårt eget.
Huset hade gjorts om till 2 lägenheter. Vi bodde på övre delen, ni ser badrumsfönstret och stora rums fönstret. På andra sidan fanns köket och sovrummet.
Porten hade en annan färg då.
 PÅ gården hade vi en liten tomt.

  Vi kände inte någon i den här staden utom ett par grannar längre upp för gatan. Vi umgicks inte mer än att vi pratade när vi träffades.

Det började helt plötsligt att den gemensamma porten nu vit då grön slogs igen. Och någon stod framför vår dörr, som hade en glasruta och bankade hårt på dörren. Sen öppnade personen brevinkastet, och slog hårt i den, eller öppnade brevinkastet och höll den öppen, troligtvis för att kika upp för trappen. Personen sa aldrig något... lämnade aldrig något meddelande.
Personen stod där omkring 20 minuter vare gång!
Bankade väntade kikade.
Sen öppnades porten och personen försvann.
Det här hände många gånger, även om det var varmt och soligt slogs porten igen, så ingen på gatan såg något.
Jag var otroligt rädd varje gång.
Jag tänkte att jag skulle kika ut och se vem det var. men vågade aldrig, var rädd att om personen tittade upp och såg mig skulle personen hoppa tillbaka in och slå sönder fönstret i dörren, gatan låg ganska öde, ett hus mitt emot med en dam i 90 års åldern som satt och sov vid fönstret. Inga nära grannar hemma dagtid.
Det här skrämde mig så mycket att jag var så tyst jag kunde.......tur att dottern var en glad tjej och när hon sov, sov hon som en stock!
Jag såg när jag försiktigt kikade ner för vår trappa en stor mans person som stod där men vågade inte titta mer än en sekund.
Hans syntes i glasrutan men inte vem det var.
Eftersom han dök upp oväntat lite då och då kände jag mig aldrig trygg.

Jag undrade mycket vem det kunde vara......för det här har även idag fått mig att inte öppna dörren... det var inte ett naturligt bankande utan väldigt  aggressivt.





söndag 10 juni 2018

NEEEJ



Vi har fått fel information! Trodde vi kunde åka efter ablationen. Men nej det går inte.
Vi trodde vi skulle kunna åka iväg på semester om en vecka!
Nu måste vi vänta 5 veckor!
Inte hela världen kanske många tycker...
men vi är så uttröttade, vi har väntat och längtat, bokat och nu har vi avbokat!

Vi har sagt , hur ska vi kunna vänta en vecka!?
Nu undrar vi hur ska vi kunna vänta 5 veckor!?
Känns som om man bara går och längtar bort hela sommaren för att kunna åka!
Trist!