Translate

torsdag 19 mars 2015

Va larvigt va!

Min mamma får sätta rubriken idag ,.)
det var ett svar hon gav mig när vi satt och snicksnackade ,-)))

Inte likt min mamma eller mig, en av mina fulmålningar bara
Men någon bild vill jag ju ha ,-)
 
Jo vi snicksnackade, min mamma är gammal nu, men klar i huvudet och otroligt duktig, hon fixar sin egen middag, städar och bor på tredje våningen.
Hon vill göra det här själv, vi hjälper henne med att handla och tvätta, bara det ,-)
Jag tog upp med min mamma,  gläds du  alltid med andra?
En fråga jag såg på en blogg.
Mamma satt tyst en kort stund, sen sa hon, jag kan inte komma på en enda gång jag inte gjort det!
Jag tror henne!
Min pappa var inte heller någon missunnsam person.
Mamma är glad över vad hon har, det är jag med, över vad jag har.
En granne vann en miljon, både gubben och jag blev jätteglada för deras skull.
Men det finns dom som tror att man måste ljuga om man säger att man alltid gläds med andra sa jag till mamma.
Det var då hon svarade: Va larvigt va!
Som fick bli huvudrubriken!
Ja visst är det larvigt att tro att alla måste vara lite missunnsamma, varför måste man det?
Jag är glad för andras skull, dom som åker iväg och solar vintertid, har dyra villor, häftiga bilar,
Eller vad det nu är dom är glada över.
det är väl bara kul!
Min gubbe är likadan han ,-)
Om någon köper nytt, "jag tänker inte ens på det" sa mamma.
Likadant här, jag tänker inte heller på det.
Berättar dom , tycker jag det är kul.
Varför skulle man inte kunna tycka det, varför måste man "ljuga"
Är det så svårt att förstå att inte alla har detta lilla sting i hjärtat av avundsjuka!
Nej, säger som mamma, va larvigt va!
 
 Jag eftersträvar inte att vara ädel, avund ligger väl  för vissa människor och inte andra bara.
Nu är det här mitt tredje inlägg idag ,-)))
 

Vi ska försöka "gilla" att bo i sommarstugan





Nu ska vi ge vårt sommarställe en ärlig chans!
Det var från början mammas och pappas, men efter pappas död vill inte mamma dit igen.
Så nu är det mitt och gubbens.
Vi vill ju hellre resa runt med husvagnen, och det enda vi gör på landet är att jobba, jobba.
En pinnstol är vad vi sätter ut, sköna solstolar är bara att glömma!
Vi har inte ens sånna. Jag föreslog när dom reade ut dom  i slutet av förra sommaren, att ska vi köpa varsin, nej tyckte gubben, när ska vi ligga i dom?
Det är just det ja.
Stället är fint, mamma och pappa har verkligen tagit hand om det.
Men det ska ju hållas efter. Dom senaste 5 åren har vi rest till England genom Europa och varit borta hela sommaren.
Huset ska målas om, stora häckar som ska klippas....................ja jobb finns och mycket mer än det där.

Jag vill hålla på med att måla, göra skulpturer, göra saker i betong, men det blir inte av, för det hinns aldrig med.

Men som sagt nu ger vi sommarstället en ärlig chans.
Tänk om vi en dag trivs där, det vet man ju inte förrän man har provat ,-)


Hur vill ni helst spendera sommaren?

Känner ni när jag "ler"



Det sägs att man kan "känna" att det skrivna är skrivet med ett "leende"
Ett blogginlägg tex, eller en svarskommentar.
Ofta sätter vi ut smile figurer eller skriver "ler" för att vara säkra på att leendet uppfattas.
Men om vi inte gjorde det, skulle ni ändå kunna "känna leendet" ?
Jag tror jag kan det i ganska hög grad. Säkert inte alltid.
Så nu till frågan: Känner ni av mina leenden?