När jag badade idag dök ett gammalt minne upp, ett minne jag inte är stolt över och än idag undrar jag när jag någon gång tänker på det om jag med mitt handlande orsakade något allvarligt.
Jag hade min bilskolelektion och hade landsvägskörning.
Jag var 18 år.
Jag körde och helt plötsligt åkte gaspedalen i botten!
Där satt den.
Min skräckslagna tanke var att gaspedalen hade fastnat!
Bilen började rusa framåt!
Jag blev så rädd så jag fick inte fram ett ljud!
Det gick fortare o fortare.......
Precis när jag skulle försöka skrika att gaspedalen hade låst sig, ser jag att bilskoleläraren hade sin fot nedtryckt på gaspedalen!
Så tog han bort foten, jag var helt chockad men sa inget.
Bilskoleläraren sa att här är det 90, du kör i 90, det gör man aldrig, du ska alltid köra 10 - 15 kilometer för fort, det gör alla!
Kort efter den för mig skräckupplevelsen ska jag svänga o köra runt i ett sommarstugeområde, jag svänger och kör runt, när jag ska passera näst sista sommarhuset innan stora vägen ser jag hur en kvinna i 70 års åldern kommer rusande ut från hennes dörr i huset, viftar och grimaserar , hon springer. Jag hinner se att hon ser skräckslagen ut.
Bilskoleläraren ser henne inte.
Min första tanke är att stanna!
Men jag gör det inte, jag säger inget alls, jag bara svänger ut på stora vägen och kör mot staden!
När jag är ute på stora vägen, blir jag skraj, vad fasen har jag gjort!
Men fortsätter att köra.
Tänk om någon hade blivit allvarligt sjuk!?
Det har jag undrat över.
Vad ville hon ha hjälp med!
Gaspedalen och den här kvinnan , det hände inom en tio minuter efter varann, så jag var fortfarande skakig!
Som sagt jag ältar det inte, men ibland dyker minnet upp.
Kunde jag ha räddat ett liv!
Vad hade hänt, jag vet det är meningslöst att fundera på det nu, det går inte att ändra.
Nu reagerar jag direkt om någon behöver hjälp.
Jag stannar bilen om någon sitter hopsjunken i sin bil på andra sidan vägen, för att se om personen har blivit sjuk eller dött!
Det härt är en sån skämsgrej jag knappt berättat om för någon, gubben förstås, han tror någon hade blivit allvarligt sjuk, när jag frågar honom om vad han trodde hade hänt, tack för den!
Det är precis vad jag tror.
Nu hoppas jag "alla" mina härliga bloggvänner och ni andra som kikar in hos mig får ett gott slut!
Och ett GOTT NYTT ÅR!
KRAM på er! ,-)