Nu mår inte mamma bra alls.
Bilden är från slutet av juli förra året. Då hade hon några månader innan klarat av en elak bakterie i blodet, och legat på sjukhus.
Men som alltid tillfrisknar hon. Vi går ju ut hon och jag så mycket vi kan, för det mesta med mannen och hundar, ibland med ett av barnbarnen. Fikar ute, sen går vi på promenader. De här ute stunderna är lika värdefulla för mamma som för mig.💗
Nu har jag peppat mamma att snart, bara det blir varmt så går vi ut igen.
Hon lyser upp och blir jätteglad.
Sist jag sa det sa hon bara, nu är det försent. Nej inte alls sa jag, vi kommer att gå ut och njuta som vi gjorde förra året.
Och igår var hon riktigt dålig. (De har kontaktat läkare)
Hon är fortfarande redig i huvudet det lilla hon orkade prata.
Hon har alltid varit stark, och nu om några veckor är det tänkt att hon ska med tre siffror få en trea på slutet.
Jag funderar på om kroppen håller på att stänga ner. Tänker att hon kan ju inte orka hur mycket som helst. Hon har fått några röda utslag i ansiktet och jag har fått några konstiga utslag själv i ansiktet och lite halsont, mamma fick först så jag har inte smittat henne. Mamma mår illa och kräks.
Men jag tänker på hur stark hon har varit , hon ville ju inte alls in på något hem, men hon fann sig direkt och trivdes. När jag frågar hur hon mår och om hon trivs, svarar hon alltid positivt. Men en gång sa hon. Om jag ska säga som jag känner så är det rätt jobbigt. En stark kvinna är hon!
HEJA mamma 👸💞
