Kvinnan finns och mamma tycker att hon är helt underbar........................
Hon är mycket ofta hos mamma, jämfört med andra, vi var där med mat idag till mamma!
Idag var hon på något annat, kurs eller nåt.
Hon har satt sin egen prägel på mammas kök!
Vad är det här säger jag en aning irriterat??
Hon tycker det ska vara så säger mamma.
VEM säger jag...fast jag vet vem................
XXXXX säger mamma belåtet.
Jag blir faktiskt ledsen och j*vligt förbannad inom mig..............jag vet, helt galet men jag har aldrig fått rört något i mitt barndomshem, inte ens när jag var 17! Jag fick inte gå i mina egna lådor mamma ville ha allt perfekt, hon började storgråta när jag öppnade en garderobsdörr till mina kläder. Hon skällde och skrek.
Jag fick inte ens koka te när jag var både "mormor o farmor" i sommarstugan!
Nu styr och ställer den här kvinnan, jag vet jag är barnslig, jag låtsades inte om något.
Jag vet också att mamma säkert har övertalat henne att äta där, hon har gjort det alla fall tre gånger.... Jag tror inte att den här kvinnan skulle kommit på idèn själv att äta av mammas mat, men jag tror mamma övertalat henne. Mamma säger att de blivit bästa kompisar och kamperar ihop! OBS det är mammas beskrivning på att dom har en stort vänskapsband och ätit tillsammans, inget mer ,-)
Det här börjar bli en fars tycker jag, om mamma vill betala hennes luncher så.............?!
Dom har det så fint............mamma mår bra av henne....................
Där sticker det till i hjärtat igen...................nej jag ger upp. Bra att hon tycker om henne men jag har alltid saknat en mamma och en pappa............så det här gör ont.
Jag skäms över mina känslor och hänger in en kökshandduk i skåpet som "hon" hängt på spisen.
Det var förbjudet att hänga den där................så en sak rättar jag till och struntar i resten!
Mina innersta känslor kommer fram av svek och stor sorg.
Mamma och jag sitter och pratar vid köksbordet...............var tionde minut säger mamma...........åk hem ni nu!
Så började hon nästan med en gång.............fast jag inte visat några sorgsna känslor, mamma berättar bara hur dom sitter vid bordet och trivs så bra med varann, min hals snörs ihop vid ett tillfälle!
Åk ni......
Tråkar jag ut dig frågar jag.....................nej nej säger mamma.
Jag tjatar inte om XXXXX utan frågar bara allmänt om henne.....och de andra som kommer dit och hjälper henne.
Just nu struntar jag blankt i om hon äter där av mammas mat, hon har gjort det men ÄH
Imorgon tror jag hon är hos mamma, gubben och jag har bestämt att åka dit och bara hälsa på..........
Jag vill se henne, men om jag orkar gå in, vet jag inte.......................
Jag vill inte höra mamma säga att här är hon som är SÅ underbar...............och sen inte säga något om mig.
Nu är det här inlägget skrivet medans jag själv känner sorg...........så jag kommer att skämmas efteråt.
Men att skriva av mig i bloggen har alltid varit bra.
Men jag känner att jag måste få se den här personen som inte berättar om sig själv verkar inte ha någon familj, mamma har inte hört något. Hon är runt 50 år. Jag tycker hon verkar knepig (kan ha fel förstås) Men känslan är inte helt OK...................
Jag måste säga att det är sällan jag får sånna här starka känslor, men just nu känns det .
Hon är mycket ofta hos mamma, jämfört med andra, vi var där med mat idag till mamma!
Idag var hon på något annat, kurs eller nåt.
Hon har satt sin egen prägel på mammas kök!
Vad är det här säger jag en aning irriterat??
Hon tycker det ska vara så säger mamma.
VEM säger jag...fast jag vet vem................
XXXXX säger mamma belåtet.
Jag blir faktiskt ledsen och j*vligt förbannad inom mig..............jag vet, helt galet men jag har aldrig fått rört något i mitt barndomshem, inte ens när jag var 17! Jag fick inte gå i mina egna lådor mamma ville ha allt perfekt, hon började storgråta när jag öppnade en garderobsdörr till mina kläder. Hon skällde och skrek.
Jag fick inte ens koka te när jag var både "mormor o farmor" i sommarstugan!
Nu styr och ställer den här kvinnan, jag vet jag är barnslig, jag låtsades inte om något.
Jag vet också att mamma säkert har övertalat henne att äta där, hon har gjort det alla fall tre gånger.... Jag tror inte att den här kvinnan skulle kommit på idèn själv att äta av mammas mat, men jag tror mamma övertalat henne. Mamma säger att de blivit bästa kompisar och kamperar ihop! OBS det är mammas beskrivning på att dom har en stort vänskapsband och ätit tillsammans, inget mer ,-)
Det här börjar bli en fars tycker jag, om mamma vill betala hennes luncher så.............?!
Dom har det så fint............mamma mår bra av henne....................
Där sticker det till i hjärtat igen...................nej jag ger upp. Bra att hon tycker om henne men jag har alltid saknat en mamma och en pappa............så det här gör ont.
Jag skäms över mina känslor och hänger in en kökshandduk i skåpet som "hon" hängt på spisen.
Det var förbjudet att hänga den där................så en sak rättar jag till och struntar i resten!
Mina innersta känslor kommer fram av svek och stor sorg.
Mamma och jag sitter och pratar vid köksbordet...............var tionde minut säger mamma...........åk hem ni nu!
Så började hon nästan med en gång.............fast jag inte visat några sorgsna känslor, mamma berättar bara hur dom sitter vid bordet och trivs så bra med varann, min hals snörs ihop vid ett tillfälle!
Åk ni......
Tråkar jag ut dig frågar jag.....................nej nej säger mamma.
Jag tjatar inte om XXXXX utan frågar bara allmänt om henne.....och de andra som kommer dit och hjälper henne.
Just nu struntar jag blankt i om hon äter där av mammas mat, hon har gjort det men ÄH
Imorgon tror jag hon är hos mamma, gubben och jag har bestämt att åka dit och bara hälsa på..........
Jag vill se henne, men om jag orkar gå in, vet jag inte.......................
Jag vill inte höra mamma säga att här är hon som är SÅ underbar...............och sen inte säga något om mig.
Nu är det här inlägget skrivet medans jag själv känner sorg...........så jag kommer att skämmas efteråt.
Men att skriva av mig i bloggen har alltid varit bra.
Men jag känner att jag måste få se den här personen som inte berättar om sig själv verkar inte ha någon familj, mamma har inte hört något. Hon är runt 50 år. Jag tycker hon verkar knepig (kan ha fel förstås) Men känslan är inte helt OK...................
Jag måste säga att det är sällan jag får sånna här starka känslor, men just nu känns det .