Det här är omkring 12 år sen . Vi hade tre hundar. jag tog ut den korthåriga collien på en prommis.
Jag valde en mindre väg, som var lite mer enslig, men så helt plötsligt ändrade jag mig, jag ville gå den lite större väggen, en gåväg även den. Då kände jag ett motstånd, VÄND INTE! Jag blev förvånad, varför inte tänkte jag, fortsatte att gå den ensliga och hade i huvudet vänd inte! Men så stannade jag igen och tänkte jag vänder...VÄND INTE kände jag. Jag ville ju vända...till slut vände jag ändå. Gick tillbaka och ner den väg jag ville gå. Helt plötsligt dök det upp en tjej med en rhodesian ridgeback. Vi släppte lös våra hundar, de sprang och lekte, nu var jag nöjd ,-)) tur att jag vände tänkte jag, nu fick hundarna leka.
När vi kom till en asfalterad backe, en bit ner så helt plötsligt hade jag båda två hundarna som kom farande mot mig bakifrån med bredsidan...det såg inte jag, jag hade fullt upp med att tycka att det här var ju kul ,-)
Så sprang båda hundarna med full fart in i mig bakifrån med bredsidan. Så hela jag lyftes upp och hundarna försvann under mig! Någon sekund hängde jag i luften, sen small jag ner i asfalten med en himla smäll, huvudet tog smällen först. Det hördes. det gjorde så ont. Jag for upp och min första tanke var, det var därför jag inte skulle ha vänt!!
Tjejen som var med den andra hunden blev förskräckt, hon hörde hur det lät när mitt huvud som var det första att nå asfalten lät när det tjongade i . hon ville följa med mig hem. Men jag tackade nej. Tog min hund och gick hem sakta med en riktig huvudvärk. nu lyssnar jag mer om jag hör en varnade röst ,-))
