Jag har vaknat varje natt och funderat på kvinnan, ångrade att vi inte gick in när vi stod i trapphuset.
Så idag gick vi in ,-)
Vi såg när hon kom, räknade ut tiden vi skulle gå in och väntade.............jag blev så nervös!
Hade hittat på en historia om att vi beställt en viss sak i en affär i den staden, passade på eftersom det var en regnig dag........så vi lämnade hundarna hemma som vi alltid gör när vi ska handla.
Mamma har ju nu varje gång sagt att hon inte äter där..............
Vi ringer på..........och öppnar dörren.
Kvinnan kommer snabbt fram...förstår väl att vi är släkt eller nåt.........för hon sträcker fram sin hand och säger sitt smeknamn...........jag hälsar glatt tillbaka ,-) och säger mitt namn.
Gubben är med!
Jag visar mig bara glad som jag brukar vara..........går fram till mamma som äter själv........mamma ser inte det minsta glad ut, utan mer lite sur och förvånad förstås eftersom vi inte brukar dyka in så där utan att hon vet om att vi kommer ,-)
Kvinnan står vi diskbänken.
För att inte tränga oss på så talar jag om för mamma "den påhittade historien" om affären,.
Jag säger att vi sätter oss i stora rummet medans mamma äter klart, så hon inte ska känna sig stressad och att kvinnan inte ska känna sig granskad! Jag säger sen att vi alla kan fika tillsammans när dom ska fika. ( för mamma säger alltid att dom fikar innan hon går)
Vi lämnar dom och väntar i stora rummet.
Jag vill verkligen att kvinnan ska känna sig lugn och inte tro att vi granskar henne, jag har ett öppet sinne.
Jag vill ge henne en chans.
När mamma ätit klart går vi in i köket och jag säger att nu hoppar vi in och fikar tillsammans med er.
Kvinnan säger då att hon kan inte fika....hon har bråttom .
Så synd säger jag och menar det verkligen!
Men kan du inte bara ta en snabbfika då, frågar jag, (vi har ju köpt fikabröd till henne också)
Nej jag måste gå säger hon, hon säger hejdå och försvinner.
Synd
För hon har stannat hos mamma varje gång jag brukar ha koll med mobilen ...........hon är här.......hon har inte gått ännu....osv Men just idag försvinner hon ganska fort!
Det kan ju vara så att hon verkligen hade bråttom......det vet ju inte jag.
Eller så ville hon inte stanna , där hade hon chansen att visa att hon är en vanlig trevlig person.
Mamma har ju alltid varit en ensamvarg..............hon har knappt velat släppa in släkten på besök.
Hon ville inte ha mig runt sig.
Hon ville inte ha mig med på släktkalas....
Och så faller hon pladask för en helt främmande kvinna som hon känt i mindre än 2 veckor!?
Hur var kvinnan då, .......jag hade väntat mig en kvinna som glittrade och var charmig öppen.
Men så var hon inte......nu vill jag inte lägga in något mer......vi är alla olika och det har mindre betydelse.
Jag har svårt att förstå att mamma fallit så för henne, men eftersom hon just idag inte hade tid att stanna och vi fick se och hon hade fått se vilka vi var så vet jag ju inte hur hon är!
Mamma frågade, visst var hon fantastisk, jag vet inte sa jag......synd att hon inte kunde stanna och fika, då hade jag kanske kunnat svara på det........
Idag gick hon 15-20 minuter tidigare än vad hon brukar.