Ja herregud varför ska man ge sig ut i regn, blåst med hund och paraply för?
Jag kände redan innan jag gick ut att det var överkurs!
Varför inte lita på sin första tanke.
Det har jag gjort förr tänkte jag.......javisst men inte med den här starka hunden.
Han kan gå fot...... riktigt bra t.o.m.
Men helt plötsligt kan något lukta gott en bit längre bort och han är stark, med ett jädrans paraply som vänder i vinden, blev kanske lite väl mycket ett tag.
Jag hoppas dom flesta var på jobbet ,-)))
Nu borde jag unna mig den där regnrocken jag tittat på länge, men tyckt varit för dyr, vem tar ut ett paraply i blåst!?
Tydligen jag!?
Vilket väder det har varit, mörkgrå moln som hänger nere vid knävecken har det känts som.
Mamma som aldrig klagat förr över att hon känner sig ensam säger det nu varje gång jag pratar med henne, alltså varje dag.
.....Jag känner mig så ensam, det är så tyst och mörkt.
Hon vet att hon får komma och bo här. Men det vill hon inte, inte ens för någon dag.
Så vi åker dit så ofta vi kan.
Idag ska vi dit och jag får försöka få ut henne på en prommis, idag tack och lov skiner solen ,-)