Translate

måndag 23 mars 2020

En liten lapp med ett telefon nummer




Mamma och Pappa har ju haft sommarstället i så många år, det är nog därför jag känt skuld när vi inte hunnit med det. Och nu säljer det.

Att sortera bort någons liv, tycker jag är jobbigt.
Känslomässigt.

Jag tog några verktyg som pappa jobbat med för att spara.
Tog kort på arbetsbänk och hans vy från uthuset där han nästan alltid höll till.

Det blir ju lite mer man sparar än jag tänkt mig, ena dottern höll upp en skål...den slänger jag! NEJ inte den ropar jag...….den vann mamma en gång en midsommarafton när jag var omk 13 år ,-)
Kommer ihåg hur stolt min mamma var....det var ett luftgevär mot en tavla. Pappa tyckte inte att det var något stort....det var ju bara en till och du som tävlade sa han.
Men mamma var glad men blev sur på pappa . Den skålen är ju ett fint minne att spara.

Jag tog det jag ville.....tycker jag var duktig ändå, mycket slängdes.

Var jag ska göra med det jag tog vet jag inte, vi har ju inte plats...men att sortera bort någons liv är svårt...min mamma lever ju.

Det är ju minnen man slänger, arbetsbyxorna pappa alltid hade....men hans vit sommarmössa fick följa med hem.

Några kassar med minnen finns nu här.

Hur tycker ni att det känns att slänga bort någons liv. ….?

Jag vet att minnen finns i hjärtat och inte i allt annat..men jag har känslomässigt svårt.
Om jag inte kan ta hela plagget tar jag tex en knapp.....
En papperslapp med ett telefon nummer......pappas handstil.
En liten shoppinglista med mammas handstil
Sen förstås lite större saker, bla en ganska ful kamel i trä ,-) var jag nu ska ha den....den har jag sett sen jag var väldigt liten. Den är rätt stor ,-) Och jag gillar den inte....,-) Men den får väl plats någonstans.

Så är det när man är känslosam.....