Min bästa vän som dog för 6 månader sen började med "sommarkassarna" vi hade inget namn för dom, men när vi var på semester så började vi köpa hem saker till varann, hon började och sen hoppade jag på sommaren efter...till slut blev det en stor kasse. Det började med honung från det landet hennes man kom från,-)
Nu byggde ju inte vår starka vänskap bara på gåvor.
Därför blev jag otroligt förvånad när min väns man ringde igår och sa att han ville komma och lämna något. Vi umgicks aldrig familjevis. hade sett hennes man någon enstaka gång när vi träffades i en affär.. Och på begravningen.
Han hade varit i sitt hemland för att kunna få prata med sina syskon om sin stora sorg.
Så kommer han och lämnar en stor kasse med allt möjligt i.
Jag blev ju så förvånad...rörd glad ....
han sa att om Annika hade levt så hade hon köpt åt mig.
När han gått ......var jag nästan bedövad av alla känslor som finns tror jag.
Då kom en stor sorg mitt i all glädje och förvåning, minnet av hur Annika kom skrattande babblande med sin kasse, tog över lite. Och när jag gav henne min.
Sen var jag förundrad..........förvånad och jätteglad av allt han köpt, bla en så snygg blus och väska.
Jag vaknad med stressmage.
Annika och jag tankade varann med allt en vänskap ska innehålla. JAG känner mig så fulltankad av Annikas vänskap så skulle jag leva till jag var 350 år....så skulle det räcka mer än väl.