Hjärnan är en "darling"

Japp så är det, hjärnan är vi helt beroende av, och ställer oftast upp i vått och torrt!
Vi kan glädja oss åt en väl fungerande "hjärna"

Men en hjärna kan tolka saker på sitt eget vis.
Vilket kan bli irriterande!

Skriver du en dikt eller bok, får du vara beredd att det tolkas på "många " olika sätt.
Skriver du ett inlägg får du olika tolkningar, beroende på vems hjärna som läser ,-)))
Ibland sitter man ju och gapar, "men SÅ tänkte jag ju inte" när man får en kommentar ,-)
Tolkningen är ju fri!
Det kan ju ställa till en massa problem, om man riktigt misstolkas!
Man agerar på ett vis och får respons på ett helt annat vis.
Inte undra på att folk blir osams!
Det kan vara en tolkningsfråga som ställt till det helt i onödan.
Läskig tanke.
Så är den här "tolkningsfrågan" så himla bra egentligen?
Det tål att tänkas på.
Jag vet min man och jag, på grund av att han inte är Svensk, kunde vi i början tolka samma sak lika, men ändå få det fel?!
Det var den förbannade "tolkningsfrågan" som ändå satte krokben.
Skriver jag på ett sätt, så tror jag ju att det uppfattas så av dom som läser min blogg.
Då blir jag ju himla snopen när jag upptäcker att någon svarar så bakvänt så jag bara sitter och baxnar.
(bli inte rädda för att kommentera nu bara ,-)))))   )
Då tänker jag att jag aldrig kan utrycka mig så som jag vill!
Men NU har jag ändrat uppfattning, allt beror på hur "just den hjärnan" tolkar vad jag skrivit i det ögonblicket! ,-)
Det är inte illa menat, utan ofta så kan det bli helt fel ändå, det är våra "älskade hjärnor) som just i det ögonblicket läser in det som skrivits eller sagts.
 Och det blir ju alltid rätt för den hjärna som tolkar! eller hur......
 Så hjärna kan verkligen ställa till det.
Det är många gånger en hjärna tolkar någon annans hjärna helt fel!
Det är ett viktigt problem.
Kan en mening vara SÅ svår att förstå?
Ja tydligen!
Inte bara ord om du träffar någon, utan också kroppsspråket kan ställa till det.

Vi var på kalas igår, ett familjekalas.
Allt blev superlyckat, glad i hågen vände vi hemåt, mamma var med, hon var så glad, (igår)
Idag pratade jag med henne på telefonen, då var hon bekymrad!
Hennes äldsta barnbarn (vår dotter) som hade kalaset, hade varit "arg" på henne, nu hade hon suttit och grubblat hela dagen!
Vad kunde det bero på? Vad hade hon gjort!
Jag var ju där, vår dotter var kanske lite trött, men absolut inte sur.
Det förklarade jag för mamma.
Det kan bli så, att man känner sig osäker och kan få för sig att.............
Nej inte då, säger mamma, jag hade gjort något, men vet inte vad, men hon var sur!
Det spelade nu ingen roll hur jag än förklarade för min mamma att det var bara hennes upplevelse, som gjorde att blivit orolig som ställde till det här...............
Så vår hjärna kan verkligen sätta käppar i hjulet för oss!
Det är den "förbannade" tolkningen!
Vi kan inte göra annat än att läsa av våra hjärnor, men när något inte stämmer och vi börjar analysera till tusen, då borde vi kunna tänka till mer än en gång, och tänka till igen!
Nu är min mamma gammal, så det blir mitt ansvar att "tänka" till med henne.
Men annars, vi borde om vi tycker att det här känns  "FEL" tänka till mer än en gång, och inte dra en dålig slutsats, för "det" kan verkligen ställa till problem!
Hjärnan är fantastisk!
Men låt inte "din tolkning" sätta krokben för "dig" själv!

 

Det är nog ingen som gillar mig!

Nu är du inne på farlig mark .Kan det vara så att du" feltolkat"!

Troligtvis! ,-)