Mysteriet med Vår jättekloka Mops

Ska berätta något som jag tycker är ett mysterium, så LÄS NOGA om du vill kommentera någon synpunkt på det här. ,-))
En mops, grannarna tyckte att en mops är väl ingen hund, många såg över huvudet på honom, han såg ut som en "volta"dammsugare skojade någon ,-)
I våra ögon var han världens vackraste ,-) men skulle det visa sig oerhört klok!
Vi tog vår ryggsäck då och då och fikade ute, vi gick i skogen, eller var som helst. Våra mopsar fick ju fika med oss dom också. Vår äldsta, vår gula mops satt och tittade när vi packade ryggsäcken.
Men vi fikade inte med en gång, vi gick runt först ett tag, sen skulle vi fika............det var då vår mops "letade" efter en sittplats åt gubben och mig ,-) Han sprang upp en bit i skogsbrynet titta runt efter en "sten" vi BÅDA KUNDE SITTA PÅ, som inte lutade, utan som vi satt bekvämt på, det kunde ta sin tid innan han hittade något som han tyckte passade, han såg en sten eller stor stubbe, sprang dit och runt den, var den inte bra nog fortsatte han sitt letandes, det här utan att vi sa något om att han skulle leta! Och hur kunde han veta om vi båda fick plats, han var en liten mops.
Till slut fann han den bästa fikaplatsen, då satte han sig. Vi satt alltid bra, vi båda fick alltid plats, satt bra med benen, aldrig för högt eller lågt., inte snett eller obekvämt, så här gjorde han alltid år efter år. Ibland blev det ett upphöjt brunnslock han valde ,-)
Skulle vi fika ute, där det fanns bord redan uppställda, sprang han fram utan att vi sa något, sprang runt alla borden och valde ALLTID det bord med finaste utsikten! Han missade aldrig en enda gång!
Vår andra mops, han brydde sig aldrig, vi har haft andra raser efter vår första hund, och fikat ute, men det är aldrig någon av dom som brytt sig om var vi sitter, bara dom får fika ,-)))
Så vi pratar fortfarande om hur han valde med omsorg, fast han säkert kände korvbiten i ryggsäcken, han tog tid på sig, men HUR kunde han alltid välja rätt, hur kunde han veta att både gubben och jag satt bekvämt! Sånt brukar väl inte en hund bry sig om eller ens förstå!
Det är ett mysterium!
Så Pom du vår härliga mops, vi minns dig med stor glädje och förundran ,-)