Så satt hon där

Nu har jag träffat min kompis, som började i min klass i tvåan ,-)
Sen var vi kompisar tills vi var 16 år.
Där skildes våra vägar, vi träffades på en återträff med klassen flera år senare, nu hade vi inte setts på 34 år.
Det var så mycket folk på fiket och jag visste inte om hon skulle vänta utanför eller redan letat upp ett bord.
Som vanligt in på toan först.
Kikade sen ut, men ingen där, då gick jag runt och tittade på alla som satt och fikade, spännande -))
Lägst ner i hörnet tyckte jag mig känna igen ett ansikte, men om vi mötts bara på gatan då hade vi nog passerat varann ,-)
Så  satt hon där ,-)
Det blev tre roliga timmar, vi babblade om allt.
Minnen vissa kom vi båda ihåg and bara jag, andra bara hon.
Så babblade vi om hur vårt liv hade blivit under åren som gått.
Vi skrattade fortfarande väldigt bra tillsammans, vi hade samma humor förr och det hade vi kvar.
När hon log kände jag igen henne, leendet precis innan skrattet.
Jag hade gått och tänkt på det här länge, ska jag försöka ta kontakt eller låta bli.
Så i Måndags slog jag till, jag ringde..........
Igår Onsdags träffades vi.......... .-))))
Hon tyckte det var lika kul som jag.

Så om du som läser det här går och funderar i samma banor som jag, det skulle vara kul att träffas, ring den du vill träffa! ,-)