Nu skulle jag vara ute och inte hänga framför datorn, men jag ska ut, snart ,-)
Min ena dotter har min pappa (hennes morfar) i tanken minst en gång om dagen.
Det känns fint.
Jag själv tänker inte på min pappa så ofta.
Men han finns med mig på något vis, på ett självklart sätt.
Han älskade att titta upp på stjärnorna, så när jag någon gång själv tittar upp så tänker jag ju "pappa"
Och hemma hos mamma hänger pappas kofta kvar på galgen i hallen, den kramar jag om när jag kommer och när jag går.
Vi kom varann nära de sista åren i hans liv, så jag kan tänka mig att han är lite besviken över min brist på tankar.
Är jag ledsen någon gång och går ute när det är mörkt, har det hänt vid ett flertal tillfällen att när jag inom mig säger "pappa" och går mitt under en gatubelysning så slocknar just den lampan ,-)
En gång frågade jag, är du med mig pappa, precis efter den tanken small det till i gatulampan bakom mig och den slocknade.
Det kändes tryggt ,-)
Jo, det kommer och går, de där tankarna på nära och käras frånfällen, om hur de har det.
SvaraRaderaIbland kommer ett tecken, men mestadels är det lugnt och då tror jag att det är som det ska.
Lördagskram <3
SvaraRaderaFint tänkt, så har jag också varit med om att det blir när jag ställer en fråga till någon bortgången.
Kram ♥
Du skriver så fint om detta!
SvaraRaderaSkön söndag och en stor kram!
Fina tankar! Och du får dina tecken att din pappa är med dig. Jag tänker ganska ofta på min pappa och på min mamma, men har nog inte sett eller fått några tecken till livs. Men jag vet att de alltid finns med mig i det jag gör. Så har det alltid varit sedan jag var liten trots att det är väldigt länge sedan.
SvaraRaderaStor kram och tack för dina tankar.