Translate

lördag 5 november 2016

När ljusen tänds och kransar binds till ett minne av någon.



Allhelgonna


Helgen då vi tänder ljus på kyrkogården, pyntar och gör fint, får våra släktingar vänner som lämnat oss.
Eller tänder ljus hemma, jag gör både ock.
Här är lyktan pappa var så bestämd att jag skulle ha, ta den nu sa han ofta, fast jag ville inte.
Men efter hans död hämtade jag den hos mamma ,-)
Mamma ger bort mycket till hennes barnbarn (mina barn) ,-) och det visste pappa , Men lyktan höll jag ögonen på ,-)
Den skulle bli min! ,-)
Nu undrar jag lite varför han var så bestämd om just lyktan, jag frågade aldrig, men tänkte på det nu...........
Han kanske bara tyckte om den.
Men visst är det så att vi frågar för lite medans släkt lever.
Vi skulle nog alla skriva ner om vårt liv.
För är det inte intressant idag, så blir det med största sannolikhet intressant längre fram, då det kanske inte finns någon att fråga.
Den här helgen är en av de vackraste, kyrkogårdarna flödar av ljus.
Det ser tryggt och varmt ut.
Och omtänksamt ,-)

10 kommentarer:


  1. Tror absolut vi frågar för lite, vi tror vi har allt tid i världen på oss att fråga, men så är det inte.... Kram ❤

    SvaraRadera
  2. Käre gamle Bloggvän, nu är jag här och läser. Hoppas att allt är väl med dig! Var rädd om dig unika och värdefulla Promroce.
    Vink vink.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vink vink tillbaka till dig!
      Tänker på dig och undrar Hur mår du!?
      Du dyker upp som gubben ur lådan lite då och då, vilket jag blir så jätteglad över, men hur har du det???
      Hoppas bra!
      STOR KRAM från mig Primrose -)

      Radera
  3. Det är så vackert med alla ljusen, en extra tanke till våra nära och kära denna helg. Kramar till dej.��

    SvaraRadera
  4. Kloka tankar och goda ord! Som pärlor i olika färger :-)
    Söndagskram!

    SvaraRadera
  5. Så vacker lykta och bra att den är hos dig nu. Min mamma hade en lampa som hon ville att jag skulle ha. Sa ofta "Ta den nu!" men jag gjorde det inte. Först efter hennes död så hittade den hem. Ångrar att jag inte tog den tidigare...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte varför jag inte tog den tidigare, för det var ju vad pappa ville ,-)

      Radera
  6. Så sant så. Det var precis detta som jag och min väninna pratade om igår.
    "Varför frågade vi inte medan dom levde"? Det är så viktigt, men ofta så blir det viktigare ju längre fram i livet vi befinner oss.
    Din pappa tyckte om lycktan och ville att den skulle bli din. Fin tanke.
    Varm kram till dig.

    SvaraRadera
  7. Lyktan var nog lite speciell för din pappa. Han ville du skulle ha den och tända den, kanske just en sådan här dag.
    Ha en fin dag!
    Kramisar♥♥♥

    SvaraRadera