Jag kånkar hellre än sitter fast i en hiss!

Mamma och jag är överens, hiss åker vi inte!
Hennes läkare har sin mottagning någon trappa upp.
Mamma vägrar.............jag går...............säger hon bestämt!
Jag vägrar också........vi har åkt den någon gång, men nu vägrar vi ............-)
Den är otäck, innan hissdörren stängs skjuts först en ståldörr igen framför den vanliga hissdörren, det går långsamt, det ger en känsla av att den ståldörren kommer aldrig mer att gå upp!
Vi kommer att fastna i den där trånga hissen för tid och evighet om inte luften hinner ta slut innan vi har kommit till rätt våningsplan!
Vi kommer inte levande ut, det är känslan jag får!
Mamma har också hakat upp sig på den extra ståldörren............ trots att hon har kommit  väldigt långt upp i åren vill hon gå, men hon är van vid trappor, hon bor på tredje våningen.
Rullatorn kunde vi ju sätta i hissen och sen gå upp och låta den åka ensam upp...........men varför böka.
Jag bär den lätt uppför  trapporna,-)
Det ser väl lite udda ut, en äldre kvinna som går i trapporna............en yngre som släpar upp en rullator..............när det nu finns "hiss" folk tittar och funderar och alla drar samma slutsats..........
vi måste ha missat "hissen"!!
Så det hör vi från alla håll.............."det finns hiss"
Jag vänder  mig om till mamma..............ojdå fanns det "hiss" säger jag på skoj ,-)))
Mamma och jag skrattar, segar oss vidare.
Det finns också folk med hissfobi! Men det tänker dom inte på ...... .-))