Vilken dag! Jag lyckas få fram ett VRÅL!

Vi åkte ut till landet för att göra klart med städning innan besöket kommer.
När vi åkt över en timme är vi framme...............ringer mamma............som inte mår bra!
Hon klagar aldrig över hur hon mår..............så vi bestämmer att åka hem och till henne, ytterligare 1 1/2 timme senare är vi framme, har i bilen kontaktat en sköterska som kom till mamma och hon tyckte att det var rätt att vi skulle ta henne till akuten..
När vi går mer till bilen säger mamma, det här är min sista resa.....nu är det slut. Men så sjuk är du ju inte säger jag ,-)
Jo så är det säger mamma.
Väl framme får vi ett rum direkt ,prover tas och vi får vänta................ Jag har en återkomanade mardröm när jag sover att jag är i fara och när jag ska skrika på hjälp så får jag inte fram ett ljud.
Efter tag blir mamma törstig så hon dricker vatten.
Den fjärde gången hon dricker så tar hon en stor klunk och den går ner fel!
Mamma kan inte andas!....................Hon har satt vatten i halsen förr, då jag lugnt sagt att det ordnar sig o Lyft armarna, efter ett litet tag släpper det.
Men den här gången släpper det inte....................mamma kan inte andas, hon kan inte hosta.
Hon bara stirrar med ögon som ser ut att ploppa ur huvudet. Kan man dö av vatten i fel strupe, den tanken slår mig!
Jag larmar.......................försöker hjälpa mamma, lyfter armarna och dunkar i ryggen!
Men inget händer................
Jag rusar till dörren, inte en människa syns till...................jag ska ropa efter hjälp.............men inte ett ljud hörs, då kommer paniken.............precis som i drömmarna, jag böjer benen och tar i! Det hörs................HJÄÄÄÄÄÄLP vrålar jag..................
Då kommer dom, jag in till mamma och dunkar i ryggen hon andas inte..........det kommer 4-5 personal...har hon verkligen inte svalt något annat än vatten säger en...................nej bara vatten säger jag, efter ett tag börjar hon rossla, sen kan hon andas lite och till slut släpper det.
Mamma börjar gråta.
Sen när vi är ensamma säger mamma.....dom trodde nog när dom kom springande att -- nu är nog kärringen död!
Jag skrattar så jag gråter ,-)
När jag berättar för min gubbe, jag blev ju livrädd, då säger han, det var ingen fara, det enda som händer är att man kan tuppa av ett tag sen andas man igen.
Skönt att höra.............men tanken går till mig som fullständigt vrålade efter hjälp.......................?!
Men det såg verkligen ut som om mamma inte skulle klara av det.
Det slutade alla fall lyckligt..................... mamma fick åka hem igen efter någon timme, det var ingen fara med henne över huvud taget. Vilket var ju jätteskönt! ,-))