Min katt Randa och jag ,-)

Har varit så stressigt så jag har kopplat av med att hålla på med leran jag vill ta slut på innan stengodsleran ,-)

Gjorde då mig som liten och min katt som jag inte fick behålla!

Så en liten berättelse om min katt och mig ,-)

Jag fick ju inte ha något djur så när två marsvin dök upp  jag var omk 5 årblev jag ju jätteglad fick ha dom i lite mindre än två månader, sen åkte vi på semester och en granne till min kusin skulle passa marsvinen, när vi kom hem skulle pappa åka och hämta, men de var inte kvar fick jag höra.

En granne hade söta kattungar som jag och de andra barnen gärna tittade på.... men någon katt vill mamma och pappa inte ha.

En dag när jag var 7- 8 år hade hon en katt kvar, den var lite äldre en grå.

Den fick jag köpa, mamma och pappa sa JA! ,-)

Vi lekte kurragömma  katten och jag och jag var överlycklig.

Men katten började jama på kvällarna, mina föräldrar förklarade att om den fortsatte jama måste den bort.

Jag låg i sängen och hoppades så mycket att Randa inte skulle jama men hon började .....

efter någon vecka av att jag låg stel av skräck och hoppades att hon skulle vara tyst men hon var det aldrig, så blev det så att mina föräldrar flyttade ut min katt till vår sommarstuga, där bodde hon under vårt sommarhus, min morfar var ofta därute så han gav henne mat, jag fick ha Randa i omkring 2 månader innan hon måste flytta.

Jag stängde av mina känslor för Randa.

När vi bodde där  på sommaren efter hon flyttat dit under våren hade hon blivit en rädd katt, en gång smet hon förbi mig och sprang bort, jag kunde inte klappa henne eller locka henne till mig.

Jag såg henne så gott som aldrig.

Till hösten hade hon fått i sig gift och kom ragglandes in på tomten och dog framför ögonen på min morfar.

Hon begravdes i skogen och jag fick aldrig veta var hon blev begravd .

Jag har gömt minnet av min Randa väldigt väl....det var först för omk ett år sedan jag tänkte på henne.

Då grät jag för första gången mest för att jag tyckte så synd om henne.

Så en glad kattägare i två månader blev jag och en otroligt snäll mysig katt var hon.

Som tyvärr kom till vår familj!

Så som ett minne av minne  fina katt så gjorde jag oss två ,-))