Translate

måndag 11 juni 2018

Vår lägenhet i UK




Tittade på Google Earth. Här bodde vi med vår äldsta dotter . För många år sedan.
Gubben och jag ville se hur vårt första gemensamma boende ser ut nu ,-)
Först bodde vi ganska länge hos min gubbes föräldrar, sen flyttade vi till vårt eget.
Huset hade gjorts om till 2 lägenheter. Vi bodde på övre delen, ni ser badrumsfönstret och stora rums fönstret. På andra sidan fanns köket och sovrummet.
Porten hade en annan färg då.
 PÅ gården hade vi en liten tomt.

  Vi kände inte någon i den här staden utom ett par grannar längre upp för gatan. Vi umgicks inte mer än att vi pratade när vi träffades.

Det började helt plötsligt att den gemensamma porten nu vit då grön slogs igen. Och någon stod framför vår dörr, som hade en glasruta och bankade hårt på dörren. Sen öppnade personen brevinkastet, och slog hårt i den, eller öppnade brevinkastet och höll den öppen, troligtvis för att kika upp för trappen. Personen sa aldrig något... lämnade aldrig något meddelande.
Personen stod där omkring 20 minuter vare gång!
Bankade väntade kikade.
Sen öppnades porten och personen försvann.
Det här hände många gånger, även om det var varmt och soligt slogs porten igen, så ingen på gatan såg något.
Jag var otroligt rädd varje gång.
Jag tänkte att jag skulle kika ut och se vem det var. men vågade aldrig, var rädd att om personen tittade upp och såg mig skulle personen hoppa tillbaka in och slå sönder fönstret i dörren, gatan låg ganska öde, ett hus mitt emot med en dam i 90 års åldern som satt och sov vid fönstret. Inga nära grannar hemma dagtid.
Det här skrämde mig så mycket att jag var så tyst jag kunde.......tur att dottern var en glad tjej och när hon sov, sov hon som en stock!
Jag såg när jag försiktigt kikade ner för vår trappa en stor mans person som stod där men vågade inte titta mer än en sekund.
Hans syntes i glasrutan men inte vem det var.
Eftersom han dök upp oväntat lite då och då kände jag mig aldrig trygg.

Jag undrade mycket vem det kunde vara......för det här har även idag fått mig att inte öppna dörren... det var inte ett naturligt bankande utan väldigt  aggressivt.





8 kommentarer:

  1. Vid första anblicken så ser huset väldigt idylliskt ut men när jag läste om den kikande och knackande personen så kändes det inte lika behagligt alls längre. Om jag hade varit i dina kläder hade jag helt klart polisanmält händelsen för det var ju rena ofredandet.

    Kram och ha en betydligt lugnare måndagskväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja något skulle vi ju ha gjort.
      Om jag bara vågat titta efter vem det var så kunde vi ha utgått därifrån.
      En fin vecka hoppas jag du får.
      KRAM ,-)

      Radera
  2. Usch så otäckt. Sånt där sätter sina spår hos en..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så skrämmande....Det satte sina spår än i dag öppnar jag inte om jag inte känner personen men nu har vi ju titthål så man ser vem det är.
      KRAM ,-)

      Radera
  3. Verkligen obehagligt! Och man kan ju undra vem det var. Men jag hade nog inte heller vågat att titta ut och se efter. Förstår att du har med dig dessa minnen och inte vill öppna.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt läskigt var det, jag var livrädd.
      Idag håller jag tummen för min gubbe ,-)
      STOR KRAM ,-)

      Radera
  4. Klart man undrar vilken det är so kommer tillbaka och bankar på dörren. Obehagligt att inte veta. Det kanske var någon som letade tidigare boende och trodde de bodde kvar.
    Jag öppnar inte dörren om jag inte ser eller vet vom som står utanför.
    Huset ser väldigt mysigt ut!
    Ha det så fint!
    Kramisar❤❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi och grannarna under var de första som flyttade in efter att huset gjorts om till två lägenheter.
      Det var riktigt läskigt, och jag har blivit värsta fegisen ,-)STOR KRAM Primrose ,-)

      Radera