Horseraddish, en människa dör tre gånger.

Läste något i gårdagens tidning som kändes i hjärtat! Fast nu hittar jag inte "källan" så typiskt!
En människa dör tre gånger.
Första  gången när den dör.
Andra gången när den begravs.
Tredje gången När någon säger dess namn för sista gången!

Det lät otroligt sorgligt tyckte jag.... jag sa alla namn på de döda som varit släkt eller vänner ,-)

För att hålla deras minne levande, alltså inte riktigt döda ännu om man ska gå efter det där att det är först som deras namn slutar uttalas som de är riktigt döda.

Min mans tvillingbror dog alldeles för tidigt, så vi satt min man och jag och pratade om honom, Arthur ,-)
Ett par år innan han dog satt vi tillsammans med en annan bror o lite familj och åt mat..Då harklade sig Arthur högt....det lät lite kul, det är den där horseraddish som är stark..men jag älskar horseraddish….. ( pepparrot).
Just det ögonblicket tänker vi tillbaka till ofta gubben och jag ,-))
Bilden ska föreställa en trumslagare!
Nu var det min mans pappa som just börjat prata med mig efter alla år!!?
Han hade ett par roliga historier att berätta ….. bla en om en släkting som gick i en stor marsch.... han hade en jättestor trumma som han slog på, (bilden)  Så stor så han hade inte koll på de andra... han trummade på.....så när de före honom vek av åt höger så missade han det och fortsatte rakt fram....
det tog en stund innan han insåg sitt misstag! ,-))))
Det skrattar jag åt fortfarande.

Jag vill ju hålla alla döda släkt och vänner vid liv...så vi pratar om dem.
Det är ju sorgligt om någon försvinner i glömska!
Jag tänder ett ljus som jag låter brinna ner under dagen de dog år efter år.
Utom för en kusins son som dog den tiden vi alltid är på semester, då låter vi en bukett blommor med ett minneskort flya iväg i en sjö, å eller hav där vi är just då ,-) Har blivit i många länder......vackert ser det ut när buketten flyter stilla bort!