Ett minne, hotellet i Barnsley, England

Vi åkte till England på semester mamma pappa och jag när jag var 17 år! Det var då jag mötte min man! ,-) På båten hem mellan Sverige och England ,-) Han var på väg till Sverige med sin familj på semester.
När det bara var några dagar kvar av Englands semestern hade vi kommit till Barnsley. Vi besökte Barnsley market.  Några år senare skulle min man "English"man och jag handla just på den marknaden saker till vårt hem, men det visste jag inte då! Min man bodde några mil bort.

Det blev sent och vi måste hitta något ställe att sova över på, vi brukade hitta något tidigare men den där dagen var vi sena.
Det fanns inget ledigt B&B, det fanns ett hotell men det var fullt.
Pappa var trött och ville helst inte köra vidare. Men på det fullbokade hotellet gav de oss ett tips, fråga på det" här" hotellet, det är stängt just nu för renovering, men kanske ni har tur och de låter er sova över.
Mamma och jag gick dit....vi blev insläppta och fick gå upp några våningar. Det var ett gammalt högt hus.
PÅ väg uppför trappan hade vi några som sprang och skrattade vid sidan av oss.
När vi kom upp, såg vi att de två ungdomarna var utvecklingsstörda. Dom tog hela tiden på oss, det gjorde inget!
Men de vuxna kan ha varit en 6-8 stycken ställde sig också så tätt i en ring runt oss! Vi kunde knappt röra oss.
Alla hade en konstig blick. De trängdes runt oss  Alla trängdes och deras blickar var obehagliga. till slut pekade dom på två rum som låg bredvid varann. De rummen skulle vi kunna få.
Sen säger en av dom, men ni kan inte låsa.....det finns inga lås! Sen skrattade alla högt och deras blickar gick till varann och deras ögon spelade mot varann på ett väldigt konstigt vis.. Vi var fortfarande i en ring så vi knappt kunde röra oss.
Mamma och jag upplevde det väldigt udda och obehagligt....
Vi sa till varann vi säger att vi tar rummen men måste hämta väskor.
Vi tar rummen sa vi, de skrattade högljutt och släppte inte ut oss från ringen, utan följde oss ner för trappan.
När vi äntligen kom ut, skyndade vi oss till bilen..tittade upp mot hotellet och där stod de alla med näsorna tryckta mot rutan. Vi hoppade in och pappa fick köra vidare, aldrig hade vi vågat stanna där! Pappa ville först inte köra vidare utan tyckte vi kunde ta rummen. Men mamma och jag vägrade.
Det här pratar vi om då och då! Senast då mamma sov över här. Vi  tycker fortfarande att det var läskigt när de talade om att rummen inte gick att låsa, och hur de tittade på varann och deras skratt.


Jag tittade efter på nätet om jag skulle hitta hotellet men det verkar inte finnas kvar, det är jättelängesen nu. Och marknaden var en gammal charmig marknad ute på ett stort torg..

Det är det här minnet och ett annat min mamma och jag delar kan man säga...så någon gång då och då tar jag upp det med henne ,-)
Hon har 7 så vackra muggar som hänger i hennes kök som minne av den marknaden ,-)