Älgfobi

 

Min älgskräck har ju kommit med åren, inte tänkte jag på "älg"  för 10 år sen, då njöt jag av att vara ute i skogen med hundarna ,-)

Men NU går jag inte i skogen alls, har fått älgfobi!

Har ju läst om älgar som går till attack och ibland har dom ju dödat människor, särskilt om du har hund med.

Sånt har satt sig i huvudet på mig!

Alla glada rop om att "tänk vi såg älgar"

får mig att rysa.

Våra hundar som skäller också.

Nej jag håller mig borta från skogen!

Gubben och jag var ju i en mindre skog för något år sen, titta där sa gubben och pekade på "färsk älgspillning"

Jag ville ut ur den skogen med en gång, mitt huvud var som en propeller, runt runt gick huvudet för att se om älgen skulle komma rusande.

Och alla tankar som snurrade, "dit upp kan jag klättra" eller "där kan jag krypa in"

Vet inte varför jag har så lätt att få olika fobier!?

Nu har jag ju den gåvan att jag tycker att så mycket är vackert, så jag njuter av prommisar bland betong   och buskar.

Och någon längtan till skogen har jag inte!