Har tagit mig "fåglar" över huvudet

 

Att mata fåglar gillar jag, sen behöver dom ju mat också för att överleva vintern, som kan vara väldigt kall och väldigt lång ,-)

Eftersom dom flesta matar dom små fåglarna (det gör jag med)  men ger blanka fan i dom stora, så har det fallit på min lott att mata dom "stora" rätt ska vara rätt.

Det började med en hungrig kråka, den satt på en gren för omk  4 år sen.

Jag slängde åt den lite hundfoder.

Sen hade jag snabbt en vän .-)))

Den följde mig på hundrundan varje dag efter det.

T.o.m så flög den igenom en trång tunnel med mig istället för att flyga över tunneln.

Efter en kort tid, kom den med sin kråkkompis ,-)

Nu hade jag två fågelvänner ,-)))

Sen kom två skator, vi var nu 4!

Så var det faktiskt i två år ,-)

Gubben hade nu också gjort sig god vän med skat och kråk paret.

Mättare fåglar fanns inte i hela området.

Men 4 blir snabbt 40!

Dom senaste 2 åren har det tillkommit fågelvänner som också är hungriga, några då och några då.

Nu är det omk 40 st, ,-) HJÄLP kan jag tänka, mest för att fågelmaten tar så snabbt slut ,-)))

När jag visar mig ute blir hela himlen svart, känns det som. Det flygs från "alla" håll!

Ett gäng kajor, dom håller ju till i flock, dom väntar på mig tills jag går ut på min morronprommis med hundarna. Då kommer dom , o dom är många!

Sen har vi då alla skator som tillkommit och några kråkpar.

Vilket följe, dom flyger från träd till träd, sätter sig runt mig o hundarna och lite här o där.

Men fåglar är ju reko mot varann, dom hojtar så att andra fåglar blir uppmärksammade på att mat är på väg, många människor skulle först ha plockat till sig det dom själva vill ha, för att sen sprida nyheten till andra.

Men här "hojtas" det , här kommer hon, här kommer hon ,-))