Vårt gamla köksbord står så nöjd i köket ett litet tag till.

 

Nu byter vi ut vårt älskade köksbord!

Snart alla fall.

Det känns som att slänga ut en älskad familjemedlem.

Det är ett köksbord med stolar som följt med nästan hela vårt liv tillsammans.

Ett bord som "hört" det mesta, vi har avhandlat så gott som allt kring vårt köksbord,

Runt köksbordet kunde vi fritt tala ur hjärtat, det som sas runt köksbordet fick inte nämnas till utomstående, varje barn skulle känna sig trygg att fritt kunna berätta vad som helt, känna sig helt trygg , i förvissning om att det inte skulle spridas vidare.

Vi har talat om allt, vi har gråtit av sorg, vi har skrattat.

Jag har målat, jag har skulpterat, ena mopsen har tuggat i sig stolsben och bordsben ,-))

Nu står bordet och stolarna där så slitna, men inte mindre älskade för det.

Vi har tänkt byta ut det i 10 år, men det står ännu kvar.

Det  köksbordet inte hört, inte tagit del av, är inte värt att höra.

Alla födelsedagar, jular , ja allt ,-)

Kanske slängs köksbordet, eller flyttas ut på landet, fast där finns ingen plats för det.

Men ännu står det kvar i köket.

Gubben och jag var på köksbordsjakt igår, men vi har inte hittat något nytt ännu.

Vi vill ha ett runt bord som det vi har nu.

Vi vill ha ett slitstarkt.

Jag har skrivit om vårt gamla köksbord förut, ena dottern läste det och sa, JA vårt älskade köksbord som vi haft så mycket kul runt! ,-)

Att ett köksbord kan bli så älskat ,-)

Av en hel familj, det var en trygghet att sitta runt köksbordet dag efter dag, år efter år.

Ännu står det kvar, ett tag till.

,-)

Vi kanske försöker fixa till bordet, det blir mycket jobb, och köper nya stolar , vi får se ,-)