En liten skånska ,-)
Jag växte upp i en större stad i mellersta Sverige, där min mamma var född.
Min pappa var född i Skåne, där hade jag andra halvan av släkten.
Släkten i Skåne såg jag två veckor om året.
Skåne betydde så mycket för mig.
För det första så pratade dom SÅ vackert, älskade dialekten.
Pappa hade lagt av med sin dialekt långt innan jag var född, och vägrade prata skånska, även om jag bad honom.
Den här dagen hade jag precis fyllt 6 år, då fick jag 40 kr av min mamma, hon skulle snart fylla år.
Jag tog bussen och åkte in till stadens centrum.
( när jag ser på mina barnbarn två av dom är 6 år, tänker jag på hur jag åkte buss o bytte till annan buss när jag var 6 år helt själv ,-)) )
Inne på Forum hittade jag ett stort gult ugnsfat, tungt var det, men så fint. Den kostade 40 kr.
Så den valde jag.
Jag har alltid varit väldigt blyg och rädd att göra bort mig.
Men när personalen kom fram, då började jag prata skånska.
Det var ett sån lyckogrej för mig, nu trodde dom ju att jag var från Skåne!
Bättre kunde det inte bli i mina ögon. Skåne var bäst!
Ännu gladare blev jag när personalen stod runt omkring mig och sa " vilken söt liten skånska och va duktig hon är som handlar alldeles själv"
På bussen hem tänkte jag på just dom orden
"liten Skånska"
Mamma skrattar fortfarande åt det "liten skånska"
Fatet finns fortfarande kvar, och snyggt är det ,-)
Du får minnen att poppa upp och tack för det :-)
SvaraRaderaSå duktigt du var och så smart!
Känner igen mig i dig på något sätt för jag köpte en urna till min mamma för pengarna jag hade på en skolresa. Jag hade så lite pengar med mig så fröken gav mig extra pengar så att jag också skulle kunna handla något. Detta var i årskurs 1 eller årskurs 2. Vad min mamma blev glad över denna urna. Den finns kvar än i dag. Urnan har jag i torpet! /kram
Ja vissa minnen får en att bli glad ,-)))
RaderaVa duktiga vi var ,-))
Kul att urnan också finns kvar ,-)
Vilken härlig berättelse, jag riktigt rös till när jag läste den. Men jag undrar varför din pappa inte ville prata skånska mer? Många tycker att skånskan är en ful dialekt och när jag var yngre försökte jag mig på att prata "fin" skånska men jag lyckades nog inte speciellt bra :) Numera är jag för gammal för att bry mig om dialekter och jag tycker att skånskan är ganska fin ändå. Men det finns ju olika dialekter på skånskan också och man behöver verkligen inte åka så långt ner på österlen för att märka skillnaden. Nu fick jag ju inspiration till ett inlägg och jag lovar att länka till dig om tankarna kommer till mig hoppas att du tycker att det är ok? :)
SvaraRaderaVisst får du länka ,-))
RaderaPappa var nog för blyg tror jag, konstigt men så var det nog.
Jag älskar fortfarande skånsk dialekt. min ena farbror pratade vad säger man ? riktigt skånskt!? ,-))) jag njöt! ,-)))
Vilken gullig berättelse. Skånskan är fin tycker jag, lite olika dialekt på den beroende var man är tänker jag. :-)
SvaraRaderaHar aldrig varit i Skåne men skulle vilja åka till Falsterbo vid något tillfälle... Kram
Skåne är underbart vackert! Så åk dit.
RaderaÄlskar Falserbo , Skanör ja hela Skåne ,-)))
Skåne är helt underbart. När jag bodde där, kunde man röra sig fritt överallt. Alla kände alla. Som barn var det en underbar känsla av frihet. När vi flyttade till Stockholm, kom jag in i en helt ny värld. Friheten var inte densamma. Jag gillade inte alls att bo här, längtade tillbaka varje dag. Min skånska dialekt försvann fört. Det var inte så poppis att prata det i skolan.
SvaraRaderaJag kan fortfarande prata skånska. mina barnbarn brukar tjata att jag skall säga lite ord*ler*
Du kände dig trygg att åka bussen till stan och handla. Chauffören var säkert uppmärksam på dig om något skulle gå fel. Roligt att ha sådana minnen med sig.
Ha en fin dag!
Kramisar❤❤❤
Jag har ju aldrig bott i Skåne, tyvärr!
RaderaJag hade busskort och åkte till förskolan ,-))
Vilket roligt minne. Kan tänka mig att du var en stolt liten Skåne tös. Kommer att tänka på första gången jag var i Stockholm och skämdes så för min Norrländska. Gissa om jag lät fånig då jag försökte prata så där fint som jag tyckte att de gjorde.
SvaraRaderaHa det gott och kramen på dig.
Ja det var ju bara den gången vid det tillfället jag vågade prata skånska ,-)))
RaderaDialekter är fint, men förstår att du också ville prata annan dialekt ,-)
Det är ju spännande för små barn!
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
Så fint och gulligt du berättar om dina minnen från det du varit yngre.
SvaraRaderaJa....Du valde fatet för 40 kronor och jag förstår det var fint.
Jag har haft en skånsk vän som tyvärr dog o cancer 68 år gammal. Kallade henne för skånskan och det var rätt jobbigt att förstå denna dialekt haha. Fast det är ju fint åxo.
Må så gott och KRAM från TantGlad
Det var den gången jag kände mig modig att prata skånska ,-))
RaderaBred skånska kan vara lite svårt att förstå ,-)
Sorgligt att din vän inte klarade sig!
Vilken härlig "liten Skånska" :) Känner igen mej i din berättelse.... i samma ålder åkte jag också buss kors och tvärs, cyklade flera kilometer på en alldeles för stor cykel till min mormor, när det blev jobbigt hemma. Idag törs man ju knappt släppa blickarna på en 5-6-åring som vill ut på äventyr. Skånskan hör vi nu ibland, och det är vackert tycker jag. Pensionärens svägerska är från Skåne. När jag var liten ville jag slippa dalmålet och jag tala ångermanländska istället, för all släkt på fars sida kom därifrån.
SvaraRaderaAvslutar med styrkekramar till dej och din gubbe, när verkligheten kommer ikapp behövs all hjälp som kan tänkas.
Morgonkram från mej på Hean.
Visst gjorde man mer förr ,-)))
RaderaCharmigt att du valde ångermanländska istället ,-)))
Ja det där med dialekter och särskilt skånskan har jag minst ett par roliga händelser till... den ena är när en väns far arbetar i en farbrik och själv pratar dålig svenska o bryter på finska.. han har då en kollega som är skånsk o berättar vad han ska göra i något moment, pappan fattar inget alls av skåningens prat och ber en annan kollega översätta och då går det bra. Den som översatte var norrman som pratade norska!! Ja så kan det gå.
SvaraRaderaEn annan kul händelse var när min kollega på bredaste skånska ber ett barn "hämta dina skiiiiuuuuurrrrr" och pojken ser på sin hylla o väljer stövlarna... "nej inte dem - dina skiiiuuuurrrr" säger hon igen med skorrande r. Pojken ser på skorna, hyllan, henne och säger efter en stund "min mamma säger inte skiiiiiuuuuuuuurrr (på lika bred skånska men stockholmare) hon säger skoooooooor" och så skakar han på huvudet och vi kan inte annat än gapskratta.
Ha haha ja det är inte lätt ,-)))
RaderaCharmigt ,-)
va kul att du har kvar fatet!! lila skånskan :)
SvaraRaderaså mysigt det du berättar
SvaraRaderaKram