Translate

tisdag 4 oktober 2016

Falska minnen, sårar lite ändå


 Inte likt min mamma alls, måste jag säga, min mamma ser minst 15 år yngre ut ,-)))
Hon skulle inte gilla bilden ,-)))


Mammas "falska" eller utsuddade minne i just det här fallet sårar mig måste jag erkänna, löjligt men sant.
Jag skrattade bort till att börja med...................... JO det stämmer, det minnas jag väldigt väl säger mamma!
Det var konstigt, jag vet inte riktigt vad jag ska svara.............. JO SÅ VAR DET; säger mamma.
Jag blir besviken............... men herregud hon är gammal nu, hon har väl rätt att minnas fel, men ändå, just det här!
Vi har alltid känt en stolthet att klara oss min man och jag med våra barn.
Sista semestern tillsammans alla 5 åkte vi till Frankrike på semester. Vi njöt av Paris...........vi gick på Euro Disney, hade så kul, och solen sken. Vi åkte i vår gamla husvagn ,-)
Vi har alltid tagit med barnen aldrig åkt utan dom.
Så Frankrike fick bli den sista semestern tillsammans.
Vi har alltid sett till att ha pengar så det räcker, vi har fått en slant av mina föräldrar till semestrarna oxå.
Nu helt plötsligt minns mamma tydligt och klart att när vi kom tillbaka in till Sverige efter den här semestern, så ringde vi och bad dom ge oss mera pengar, vi hade gjort slut på allt, minns mamma.
Jag försöker protestera, så var det verkligen inte.
Jag skrattar bort det....................... vill att hon ska glömma det fort, för det är inte sant, vi har aldrig varit så oansvariga!
Men jo då, vi hade gjort av med allt och kunde inte ta oss hem, mamma minns.
Jag skäms fast minnet är helt fel, vi har alltid sett till att ha pengar så vi kom hem!
Nu hoppas jag hon glömmer det här fort!
Likadant när hon kom hem från sjukhuset efter en liten hjärtinfarkt, någon månad innan min pappa dog, pappa var SÅ ledsen att han fick fira sista julen själv, och jag var ensam på sjukhuset, säger mamma.
Men ni var ju tillsammans säger jag, ni ville fira själva och vi ordnade med all mat! Allt som behövdes för det riktiga julbordet.
Nej , så var det inte!
Vilken sorg!
Vi var tvungna att ringa sjukhuset för att få det bekräftat att hon hade lämnat sjukhuset 2 dagar innan Jul, men hon tror det ändå inte.
Vi har alltid tagit hand om mina föräldrar, varför minns man alltid fel, hon minns inget som är till min fördel.
Dom har alltid varit hos oss alla högtider..............
Vi har avstått från inbjudningar.
Inget att bry sig om, jag vet, ändå sårar min mammas kommentarer mig.
Det kan inte hjälpas.

,-)


16 kommentarer:

  1. Jag läser och förstår dig så väl. Och jag känner igen det. min pappa fick alzheimer och minnet blev sämre och sämre... Kommentarerna sårar dig ju även om din mammas minne inte är med henne.
    Många tankar och en stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ,-)
      Det känns ju lite konstigt när det blir så fel ,-)

      Radera
  2. Jag får faktiskt ont i hjärtat av att läsa det här! :(
    Även om vi inte kan styra hur hjärnan fungerar i sjukdom och ålderdom så gör det självklart ont! ❤
    Fy så jobbigt! Tänker på dig! Stor varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack,-)
      Det känns ju konstigt när det blir så fel, det blir ju sorgligt för mamma oxå, istället för ett fint minne, så blir det sorgligt för henne.

      Radera

  3. Misstänker att man tar det väldigt personlig när någon minns fel om en, oavsett om det är en mamma eller någon annan.

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill ju att mamma ska ha fina minnen nu blir det ju inte så på slutet av hennes liv.

      Radera
  4. Jag blir skraj, samtidigt som jag vet eftersom jag har två syskon som har fått Alzheimer, hur får jag det själv, är jag snart där?
    Men, jag vet att det kanske inte hjälper om jag säger att du får inte ta åt dig. Hjärnan, är ett invecklat fenomen och jag tror inte att din mamma vet att det inte är sant.
    Försök att glömma om du kan, det må du bäst av, fast jag vet av egen erfarenhet, det är inte lätt. Det vill gärna gnaga.
    Sköt väl om dig och jag sänder dig en mängd styrkekramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ,-)
      Det är det som är så bra med bloggen, man skriver av sig ,-)
      Det känns ju sorgligt men inte bara för mig, att mamma minns något tråkigt som inte hänt istället för att minns det glad som hänt.
      Alzheimer är en väldigt otäck sjukdom, nu har min mamma precis börjat få tankar fel så jag vet inte riktigt vad det är ännu.

      Radera
  5. Att se sina föräldrar åldras och förändras är så mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det man känner inom sig blir på något plågsamt sätt stundom ohanterligt. Säkert finns det många som du skulle kunna ta i hand - som upplever detsamma som du. Även om inte det hjälper din mamma eller din relation med henne, så kan det kanske, kanske kännas lite bra att tänka på.
    En varm tanke till dig.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ,-)
      Tack oxå för att du kikat in på min blogg och kommenterat ,-)
      Det känns sorgligt när det blir så fel, men sorgligt för mamma oxå istället för att minnas roliga saker så blir det något som inte hänt som tar över.
      Jo det finns många som har föräldrar som tappar minnet och som blir aggressiva, min mamma har ju precis börjat minnas fel ,-)

      Radera
  6. Det är så tråkigt när de blir gamla och för för sig saker som inte stämmer. Spelar ingen roll om man säger att så var det inte. Det bästa man kan göra är att inleda samtalet på något annat istället. Försök att inte ta det personligt, du vet själv att det inte är sant, och det är huvudsaken.
    Kramisar❤❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag får byta ämne ,-))
      Sorgligt för mamma oxå att hon minns fel.
      Inte lätt att bli gammal.

      Radera
  7. Åh så synd om dej. Det är en svår anhörigsjukdom. Min mamma hade början till demens, men gick bort innan hon blev alltför förändrad. Det är så svårt sånt här, klart man blir ledsen. Men jag blir glad av dina fantastiska bilder, dom är så underbara. Stor bamsekram till dej

    SvaraRadera
  8. Vet inte om kommentaren kom fram, men tänker på dej, inte lätt med sjukdomar som.påverkar personligheten. Dina bilder älskar jag, många kramar. Tack för alla gulliga kommentarer hos mej, jag blev så jätteglad. Nu fick jag motivation att fortsätta. Ha en fin dag stor kram������

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ,-)
      Jo ditt svar kom fram, ibland händer det att när jag godkänner så försvinner dom.
      Det är en svår anhörigsjukdom, jag vet inte än om hon har den, hon har precis börjat minnas fel, därför blev jag så förvånad ,-)
      Synd om mamma om hon nu minns fel saker som är sorgliga istället för tvärtom ,-)
      KRAM och Tack till dig och jag är glad att du fick motivation att fortsätta med din härliga blogg ,-))

      Radera
    2. Ja då är det jättesynd om henne, hoppas det blir bättre. Tack för att du tycker så, stor kram till dej

      Radera