Jag ger mig själv en "Oscarsstatyett om jag lyckas hålla masken

Eftersom jag bloggat om mamma så vill jag tydliggöra att det här inlägget inte har något med min mamma att göra ,-) Det var någon annan som var skyldig  ha haha

Jag kommer aldrig att vinna  "Oscarsstatyetten"

Att hålla masken när jag är arg har jag varit bra på, förr.  Vad har hänt med den skådespelartalangen?!
Nu är jag sällan arg så jag får inte så mycket träning ,-)))

Nu är det inte så att jag går och ser helsur ut.
Men................... som min gubbe sa, det syntes att du blev arg!
VA?! Det gillade jag ju inte, men jag höll väl masken rätt bra............???!!!!
Nej, gubben var bestämd, din röst förändras..... och ditt kroppsspråk.
"fan" tänkte jag, jag ville absolut hålla masken inför den här personen.
Lite sur såg jag kanske ut.............jag försöker tänka tillbaka.
Nej det syntes att du blev arg, fortsätter gubben.
Han vet vilken vånda det ger mig, jag avskyr när någon lätt läser av mig.
Jag blir besviken på mig själv, jag skäms, jag känner mig SÅ himla dålig.
Att sen möta personen igen ger mig ångest, jag vill helst inte, men måste ju någon gång, så det är bara att köra på, men då känner jag mig stel................ och tänker bara på "att det syntes" för det säger gubben. Och ändå var det ingen stor sak som hände. Men det ger mig ångest.
Varför kan inte jag var som andra, som blir lite arga någon gång.
Jag fick inte visa att jag blev arg som barn, så det sitter i.
Även om  jag tycker att jag hade rätt att bli lite arg.
Tack och lov händer det sällan, jag brukar se det mesta med humor.
Jag kommer aldrig att få en "Oscarsstatyett" i livets film.
Men jag ska försöka...............jag ska ha det som mål ,-)
Nästa gång det händer, ska jag tänka " Oscarsstatyetten" den kniper jag nu, med ett soligt leende varm blick..............ingen ska kunna ana att inom mig svär jag lite. ,-)

Hur är du när du blir arg, visar du det, eller döljer du det bra?
Är du en mästare att dölja ditt kroppsspråk och tonfall i rösten. ,-)