Rosor från Engelsk campingplats ,-)
Var hos mamma igår ….som vanligt sitter vi och pratar...om allt mellan himmel och jord...vi skrattar tycker jag!
Jag tar inte upp att jag har en depression. Eller något tråkigt. Så det vet mamma inget om.
Måste jag förtydliga det innan jag skriver resten.
Jag har varit så glad över att min mamma och jag har fått mycket bättre kontakt nu när hon är ensam och gammal.
Min mamma berömmer alltid hemtjänsten, hon tycker om alla men har några favoriter. Tre stycken, vilket jag tycker är kul, de stannar och fikar med henne varje gång de är där. Även de andra i hemtjänsten fikar ofta hos mamma. Mamma bjuder på kaffe och alltid något gott till.
Hon pratar ofta om speciellt den ena. Hon är fantastisk tycker mamma. Jag har förstått att mamma saknar sin favorit även när jag är där.
Idag när vi satt och pratade. Så satt mamma helt plötsligt tyst, sen tittade hon på mig....sen kom det.
Du vet när jag pratar med "och namnen på tre stycken" i hemtjänsten så har vi SÅ roligt, vi pratar och skrattar och har sån gemenskap, vi har verkligen gemenskap. Sen tystnaden hon....men med dig är det annorlunda säger mamma till mig...vi har ingen gemenskap du och jag, jag önskar fortsätter mamma...att du och jag hade samma gemenskap så vi kunde prata. Men det har vi inte.....sen tittar hon på mig som för att se hur jag reagerar eller förstår.... jag låter henne fortsätta....Det har ingen betydelse om det är släktskap fortsätter mamma, det är inte släktskap som behövs eller betyder något. vad som behövs är gemenskap, förtydligar mamma igen och det har jag med " de namnen igen på personalen" och inte med dig. Så därför kunde hon inte prata med mig .Säger hon avslutningsvis.
Nu förtydligar jag, nej det är inte för att mamma är gammal eller vimsar på något sätt! Som hon säger så här!
Jag var glad att vi fått så bra kontakt, det var Guld värt för mig!
Men det tycker inte mamma att vi har.
Hon har alltid haft avstånd till mig sen jag var liten. och stundtals mycket elak. Så det är inte något nytt. Men jag hade ändå inte väntat mig att hon skulle säga det så här.
Jag har aldrig sagt något om hur hon behandlat mig utan bara försökt ha bra kontakt med henne under alla år. Jag vet att det hänt när jag ringer till henne, att hon inte svarat. Hon har sagt att hon stod vid telefonen och hade handen på luren, jag visste att det var du...men jag lät det ringa, jag ville inte svara,
Så något nytt är det ju inte, men när jag kom hem blev jag ändå så otroligt besviken! Eller det blev jag ju redan hos mamma, men jag visade det inte.
Blommor från en Engelsk Campingplats
Förstår att det känns hårt när en mamma säger så tills sitt barn. Nu är din mamma så gammal, så hon kanske inte minns eller blandar ihop saker. Alla vill ju tro att det de säger alltid är OK. Men det tror inte jag. Det går upp och ner i deras minnesbilder. Det är bara att låssas du inte hör och börja prata om något annat. Då har du brutit hennes tankegång.
SvaraRaderaLägg allt åt sidan så du mår bättre!
Ha det så fint!
Kram❤
Mamma är klar i huvudet.
RaderaJag skriver ofta av mig, på bloggen eller i bok ,-)
Sen lägger jag åt sidan!
Bland allt annat som ligger där
KRAM ,-)
För det första förstår jag verkligen din besvikelse och för det andra är jag förvånad över hur oerhört tolerant du kan vara mot din mamma när hon inte varit så snäll mot dig utan tidvis direkt elak, som bland annat i går.
SvaraRaderaGenom att du fortsätter att finnas till för henne, hjälper henne, lagar mat till henne och så vidare trots att hon inte är snäll mot dig så signalerar du faktiskt att det är helt okej att hon behandlar dig illa och att du inte är värd mer men du kommer ändå alltid att finnas där för henne ändå.
Vi är olika som människor men jag hade slagit näven i bordet för länge sedan. Jag är övertygad om att din mamma skulle behöva förstå att du inte vill bli behandlad så men som det är nu tillåter du henne att fortsätta vara elak genom att bara tiga och ta emot. Ärligt talat är jag säker på att hon förstår men det verkar nästan som om hon njuter av att såra dig vilket är väldigt utstuderat och faktiskt inte helt friskt heller.
Både små och stora barn vill vara älskade av sina föräldrar men alla är inte det. Det hjälper inte hur mycket barnet försöker. Som liten har man inget val utan gör allt för att vara till lags, trots att problematiken ligger hos föräldern, men som vuxen har man. I min värld finns det två alternativ: stanna och acceptera eller gå och förändra.
Jag vet vad jag hade gjort och det hade jag gjort för länge sedan, även om det hade varit min mamma.
Det här blev långt och det var inte meningen men jag blev illa berörd av att läsa hur din mamma behandlar dig och att du fortsätter att acceptera det. Ett spontant råd är att dra ner rejält på besöken ett tag, ring henne mer sällan och svara inte alltid när hon ringer. Det låter kanske krasst men det krävs två för att dansa tango och det gäller även i relationen mellan mor och dotter. Tänk på ditt egenvärde och att hur du förtjänar att bli behandlad.
Kram
Ja jag vet, du har helt rätt, mina tre barn säger likadant, att jag ska säga till, de säger att jag skulle sluta besöka. Jag vet inte varför jag inte kan säga till. De säger att vi gör allt för henne och det gör vi.
RaderaJag har aldrig kunnat säga till mina föräldrar. Men jag kan säga till andra.
Du har rätt, jag borde kunna säga tillbaka!
TACK!
Kram
Din mamma har en väldigt stark makt över dig och du (tror jag) har en starkt önskan om att hon ska älska dig vilket är fullt naturligt. Bara du kan sätta ner foten och det tycker jag att du ska göra. Något säger mig att din mamma blir väldigt förvånad om du provar. Först när du står upp för ditt egenvärde kan ni normalisera er relation. Prova, för det är inte så svårt som du tror men du är fast i en gammal roll av ren rutin. Nu generaliserar jag grovt men lite som en kvinna som blir misshandlad av sin man och till slut tappar sitt egenvärde. Mannen kan man sällan förändra men nu handlar det om dig och din mamma. Hade du velat behandla dina barn så? Jag är säker på ditt svar så varför ska du acceptera att bli behandlad på det viset?
RaderaKram och stå på dig!
Ja. jag har funderat när jag var ute med hundarna varför jag inte kan säga ifrån..tycker det är konstigt själv. Min pappa var ju väldigt arg och krävande. så jag gick som på nålar för att göra allt rätt. Men jag tar till mig vad du skriver...så det ska jag göra! TACK och varm Kram ,-.)
RaderaJag blir också väldigt illa berörd när jag läser detta inlägget- Om din mamma är klar i huvudet och uttrycker detta att så instämmer jag helt med Znogge.Och även dina barn har ju sagt liknande. Du ska inte behöva finna dig i dessa elakheter. För elakt är just vad det är.
SvaraRaderaMånga tankar till dig. Du är värd så mycket bättre.
Varm kram
Tack.
RaderaJa mamma har varit elak på väldigt många olika sätt mot mig genom alla år.
Jag såg redan som barn en kvinna som inte var lycklig, Jag försökte göra så att hon skulle må bra, men hon drog ner mig på väldigt svarta sätt. Så jag ville ge henne livet, men det gick inte. Tror aldrig min mamma varit lycklig, vilket är synd,
Varm Kram!
Tack.
SvaraRaderaJa mamma har varit elak på väldigt många olika sätt mot mig genom alla år.
Jag såg redan som barn en kvinna som inte var lycklig, Jag försökte göra så att hon skulle må bra, men hon drog ner mig på väldigt svarta sätt. Så jag ville ge henne livet, men det gick inte. Tror aldrig min mamma varit lycklig, vilket är synd,
Varm Kram!