Aldrig glömmer jag den smaken ,-)

 

Hur många maträtter har man inte njutit av under ens liv. Men det finns två som jag fortfarande minns extra ,-)

Jag kommer aldrig få äta de igen ,-)

En maträtt åt jag varje lunch i Italien. Jag var 14 år. Vi mina föräldrar och jag skulle åka med min farbror och faster, vi hade aldrig åkt iväg med någon tidigare. Min farmor hade dött, vi brukade alltid åka ner till Skåne och hälsa på.

Nu skulle vi till Italien. Min farbror (pappas bror) och faster var alltid oroliga att bli magsjuka, så de hade fyllt hela bilen med mat i konservburkar, när vi skulle åka så  skrapade hela bakdelen i gatan, snabbt runt kvarteret och vi lassade in  många konservburkar i deras hall. Sen iväg.,-)

Slutmålet skulle vara Castiglione Della Pescaia. Mycket vackert, Där vi hade hyrt en våning i ett stor villa.

Varje dag åkte vi till Riva del Sole. Där åt vi vår lunch varje dag. Pizza! Något vi aldrig ätit tidigare. Pappa, faster o farbror vägrade äta pizza. Men mamma och jag valde pizza varje dag. ,-) Den pizzan glömmer jag aldrig! Har aldrig smakat en pizza likt den i smaken efteråt.

Jag hade med skinka och mamma med champinjoner. När jag nu brukar kolla mammas minne tar jag upp pizzan vi åt i Italien bla, mamma lyser upp, hon har inte heller glömt hur god den var. Hur många pizzor jag än har ätit efter den pizzan har jag aldrig ätit en som var lika god!

Ofta har jag hoppats få en som är lite lik, lite samma smak, men aldrig, men jag minns den än idag ,-)

Har ni något ni ätit som ni älskat och njutit av som ni aldrig hittar maken till? ,-)

Min farbror och faster var ju rädda för att bli magsjuka! Men en av de sista dagarna där, valde de kalkon! Pappa tänkte göra det, men tog något annat, mamma och jag valde förstås pizza. Vi hann bara hem, så blev min farbror kritvit i ansiktet, en stund efter var det min fasters tur.. Vilken matförgiftning dom åkte på.! Pappa och jag fick leta efter en doktor, En man i en av affärerna i Castiglione stängde sin affär och tog oss i sin bil till Riva del Sole, för att förkorta det här,-) Så fick vi åka tillbaka till Castiglione och träffa en läkare, Sen slutade det gott, fast de var ordentligt sjuka, och min farbror kunde inte svälja tabletten som var stor och inget vatten till. Han tuggade den, den minen han gjorde, den kollar jag också mammas minne med ,-) För den minen glömde vi aldrig!