Så kom då dagen vi skulle sprida min mans tvillingbror O min svågers aska uppe på heden.
En av de få dagar det regnade.
Vi var ensamma min gubbe o jag, dom andra skulle sprida merparten av askan vid ett annat tillfälle.
Vi letade reda på en plats i närheten av var min svärfar blev spridd.
Där vi också kunde sätta ner dom två sammansvetsade hjärtan min gubbe gjort. Som skulle symbolisera dom två (tvillingarna)
Där stod vi med en mindre plastbytta och en blå plastskopa.
Tänk att det här är brorsan, gubben tittade ner på askan.
Jag slutade tänka helt o hållet.
Jag som bestämt mig för att vara närvarande. Men det gick inte.
Jag tycker inte om askspridning.
Tycker det är bättre med en grav eller sätta ner en urna med askan i jorden.
Det verkar så ensamt att se askan forma sig och sedan med vinden föras bort.
I England får man själv bestämma var askan ska spridas om det är på land.
Du behöver inte fråga någon om lov.
Men om du vill sprida i vatten måste du få lov först.
Den här gången kändes det inte bra att stanna på campingplatsen i närheten, vi ville bara bort därifrån både gubben o jag.
