En del härdar ut och tycker det finns värre saker att oroa sig över.
Självklart är det så.
Men jag tycker att varje människa har rätt att ha en frizoon, då ligger ens eget hem närmast.
Det gäller alla som bor i det hemmet.
Stor som liten.
Är man däremot äckligt slarvig ska man tänka till.
Men annars......................
Mitt barndomshem skulle vara rent och fläckfritt, jag fick inte röra mig alls, en sked som las fel, då blev det ett himla liv.
Min pappa fick inte ens tvätta sig efter jobbet................ skrik och bråkl.
Så ville verkligen inte jag ha det i mitt hem, det bestämde jag tidigt!
Ni som läste mitt inlägg innan det här, förstår kanske att jag själv vill kunna fixa som jag vill utan kommentarer..............
Min pappa i sin tur bestämde på landet hur allt skulle göras....... det vantrivdes min mamma med.
Hon ville göra på sitt sätt! Mamma bestämde hemma! Det vantrivdes min pappa med.
Min pappa bestämde något helt annat. Det var hans ord som gällde.
Så himla onödigt, en massa bråk om just "ingenting"!
En liten sak i det stora hela.
Visst har vi haft katastrofer i vårt liv!
Stor saker......
Men det betyder inte att man kan ta upp små saker.
Speciellt som små saker ibland växer sig stora.
Och förstör så mycket glädje.
Och det är glädjen vi behöver i vårt liv för att klara av just dom stora sakerna som inträffar.
Jag bryr mig inte det minsta om tröjor ligger slängda där dom inte ska vara osv.
Ett hem är ett hem och inte ett skyltfönster.
Ett hem ska vara en varm plats där alla som bor där ska kunna slappna av .
Och inte få ovett för en vilsen stumpa eller tröja osv.
En odiskad kopp, någon sak på fel plats!
Glömd soppåse!
