Snö, hundar och stressfri dag ,-))

Idag har det varit en stressfri dag ,-) Ute med hundar.
Vi har otroligt härligt vinterväder ,-)
Jag älskar snö! ,-))

Med en vuxen blick

Jag tar nog upp lite konstiga udda saker i min blogg ,-)) Ibland ska man nog inte lägga ut för mycket i sin blogg, man kan uppfattas som knäpp ,-))  Men så här var det alla fall.
Det här hände när jag, mina barn, mamma, min gubbe och det då minsta barnbarnet hade varit med om att lägga min pappa i kistan, det får man göra nu, vet inte om det är något nytt.
Det här var 3 år sedan.
Minsta barnbarnet då var en pojke på 13 månader.
På hemvägen satt gubben och  yngsta dottern i fram på bilen, medans lillkillen 13 månader och jag satt i baksätet, han satt i en barnstol vänd mot mig.
Jag satt och tittade ut genom ett fönster och funderade på det vi varit med om.
Sen vänder jag mig mot barnbarnet.......möter hans blick.
Det är inte en 13 månaders blick jag ser utan en vuxen persons blick, som tittar rakt in i mina ögon, begrundande och nyfiket! Inte nyfiket på ett barns vis utan en mer undran i en vuxens ögon.
Jag blir ställd, jag tittar tillbaka, och tänker, det här är ju en vuxens blick.
Så där tittar ju inte en bebis!
Jag tittar tillbaka, möter blicken som håller sin blick i mina ögon, nyfiket och begrundande på ett vuxet vis en lång stund.
Jag blir chockad..........det ser väldigt konstigt ut, en bebis med en vuxen blick!?
Så tittar aldrig en bebis.
Jag har varit med om flera gånger att döda har tagit kontakt, men aldrig så här.....................
Jag vet inte vad jag ska tro, sen försvinner blicken.......och det är en bebis med barnaögon som sitter i barnstolen igen.
Jag säger inget till min gubbe och dotter, det kändes för konstigt!
Först efter någon dag berättar jag.

Säkra ställen för speciella saker..................

Nu är jag trött på mina speciella platser som jag hade ett tag för flera år sedan ,-)))
Var det något speciellt jag tyckte mycket om la jag det på en speciell plats!
Och vad händer med speciella platser, jo glöms bort.
Det här kom jag på när jag letade efter viktiga minnen extra speciella när Bosse hade en av sina uppgifter.
Kan inte komma på alls var de sakerna finns......vet ju att jag inte slängt dom, har ju kvar annat jag tyckte mindre om ,-)
Aldrig mer "säkra" ställen ,-))
Man lär sig alla fall något ,-)

Den lilla plogbilen den kör runt runt runt

Nu är den här, vintern!
När folket i Sverige krymper 20 cm på längden, för nu hasar vi fram !
Svinhalt!
För varenda lilla snöflinga ska plogas bort.

Så jävla trångt det blev...................

Jag vill UT NU!

Helt plötsligt slår paniken till!
Jag väntar i bilen, vill inte lämna hundarna, gubben ska handla, jag sitter i baksätet med hundvagnen, den tar upp mycket plats.
Det är trångt, säkerhetsbältet i framsätet har gått sönder. Så jag sitter i baksätet.
Tycker helt plötsligt att det känns trångt med hundvagnen .
Nackkudden    går upp högt och sitter fast.
Jag vet inte om jag kan resa mig upp och sträcka mig till knappen som låser upp dörren, helt plötsligt känner jag hur luften tar slut. Det är så trångt!
Jag reser mig upp lutar mig fram, jag når.....trycker på knappen, inget händer...............vi har ju barnsäkert så om man låser bildörren utifrån är den låst! det går inte att öppna................
NU känns det som om allt krymper, känns som om jag knappt får plats.
Jag sliter av mig sjalen, hasar ner jackan.............
Nu hoppas jag att gubben skyndar sig.
Tänk om han tappar bort bilnyckeln, tanken slår mig med fasa!
Det är löjligt, men jag känner mig gråtfärdig.
Att andas in och ut lugnt har jag ingen tanke på.................
Räkna, NEJ tänk om jag kommer till 600..................och gubben inte kommit!
12 minuter senare kommer gubben lugnt...............han ser mitt förvridna ansikte och kommer fram till bakfönstret, ÖPPNA! jag skriker.
Gubben får upp dörren..................jag kan inte andas..............jag kan inte andas och det är så jävla trångt!!
Jag har suttit i bilen tusentals gånger och kunnat röra mig, andas, fundera, halvsova, studera andra människor. Från det till att få tvärpanik helt plötsligt för att dörren inte går att öppna ,-)
Det här hände i Lördags, men när jag skriver om det kan jag fortfarande känna hur läskigt det var ,-))

Så talande äkta, Bosses sätt att skriva är fantastiskt, en känslostorm i mitt hjärta! Bosse Lidèns bok " Mina fotsteg i ditt hjärta"

En bok som berör ,-)

Kunde höra hur mitt hjärta bankade när jag läste.
Och gjorde en sak jag aldrig förut gjort någon gång, var till slut tvungen att "kika" fram några sidor!
Det är för mig förbjudet, men kunde inte hålla mig. ( om du läser boken gör inte det)
Bosse beskriver känslor väldigt träffande, och SÅ kan bara en känslomänniska skriva.
Så att det blir äkta.
Många försöker men Bosse har lyckats.
Den här boken "ger träff" på många av mina egna känslor, stundtals så jag blir förvånad.

Nu har jag bara tid att läsa innan jag ska sova, en stund i sängen, men boken har varit svår att  lägga ifrån sig.

Igår, jag läser gubben försöker somna,  jag är på sidorna 244 - 245
Då känner jag hur halsen snörs ihop, ögonen vattnas.
Jag vill inte börja gråta nu!
Men tårarna kommer.......................
VA gråter du!? Gubben är klarvaken................
Jaaa.....................

Efter en stund skrattar jag, läser lite till och jag skrattar och skrattar...........................

VA är det boken igen.......................gubben tittar förvånat upp. jag börjar bli avundsjuk på den där Bosse, blir du så berörd!?
..................Ja faktiskt........................

Att Bosse kan få känslorna så äkta, hur han beskriver känslor, tankar...................
Det klarar man bara om man själv är öppen för allt och alla, berikad med en själ som ser "vidabrett"

Bosse Lidèns bok

" Mina fotsteg i ditt hjärta"

https://bosseliden.wordpress.com

När ljusen tänds och kransar binds till ett minne av någon.

Allhelgonna

Helgen då vi tänder ljus på kyrkogården, pyntar och gör fint, får våra släktingar vänner som lämnat oss.

Eller tänder ljus hemma, jag gör både ock.

Här är lyktan pappa var så bestämd att jag skulle ha, ta den nu sa han ofta, fast jag ville inte.

Men efter hans död hämtade jag den hos mamma ,-)

Mamma ger bort mycket till hennes barnbarn (mina barn) ,-) och det visste pappa , Men lyktan höll jag ögonen på ,-)

Den skulle bli min! ,-)

Nu undrar jag lite varför han var så bestämd om just lyktan, jag frågade aldrig, men tänkte på det nu...........

Han kanske bara tyckte om den.

Men visst är det så att vi frågar för lite medans släkt lever.

Vi skulle nog alla skriva ner om vårt liv.

För är det inte intressant idag, så blir det med största sannolikhet intressant längre fram, då det kanske inte finns någon att fråga.

Den här helgen är en av de vackraste, kyrkogårdarna flödar av ljus.

Det ser tryggt och varmt ut.

Och omtänksamt ,-)