När jag var ung flyttade jag till England, fick barn med min man som är Engelsman.
Flyttade till en liten stad i norra England som var väldigt religiös, kristen.
Jag blev med barn i December.........och barnet skulle födas i September............men min svärmor sa att barnet skulle födas i December alltså efter 12 månader!?.
Sen kunde den familjen inte få flickor.......Så i september föddes en flicka!
Sen blev mitt liv till ett helvete.
Att sen de två andra bröderna fick varsin dotter flera år senare, det visste vi inte då ,-)
Att jag tar upp det här nu efter så många år....vi pratade allvar med min svärmor och hon sa att hon förstod att barnet var min mans.....men sa inget till min svärfar och alla andra de spritt ut lögner till, svärmor fortsatte avsky mig , barnen vi fick min man och jag tills dog vid hög ålder.
Att skriva ner allt har vi fått utstå genom åren gör jag inte , för jag orkar inte genomleva de igen.
Men nu har min ena svägerska börjat i svärmors spår, tredje generationen alltså.
Så nu kommer våra barn i kläm .........och blir inte accepterade!
Så nu sa jag till min man.....nu står jag inte ut en sekund till! Av förtal!
Så jag bad min man och äldsta dotter att dom ska göra ett faderskapsprov, så ska jag sen skicka brevet till "alla" som under åren behandlat mig och barnen som skit!
Och till de som börjat igen!
Tänk vilken frid som spred sig i kroppen när jag nu bestämt det!
Nu ska det bli slut på den lögnen för alltid!
Skulle gjort det förr men var så naiv att när jag pratade med svärmor trodde jag hon berättade....men inte ens för svärfar berättade hon, han fick reda på sanningen 1 år innan han dog, väldigt gammal .
Känns nu väldigt befriande......för när tredje generationen tog vid mobbningsstafettpinnen, fick det vara nog!