När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag i "minnet" hur du efter att ha lämnat den speciella gåvan vi gav varann, din till mig och min till dig, För bara någon månad sen, hur du ler stort och slänger en slängkyss till mig i vänskap.

Ibland har man turen att möta en alldeles speciell person som blir ens vän. Den turen hade jag.

Så mitt i en stor sorg av saknad, känner jag en tacksamhet att "jag" fick vara din närmsta vän.

Ingen av oss hade många vänner. Men vi fick en speciell kontakt från allra första början.

  Efter några år var vi fyra vänner i vårt gäng..

Vi hade en stor åldersskillnad i gänget.

Det märktes aldrig..vi hade så kul ihop, vi var trygga tillsammans, och lät varandra vara just den personen den var.

Vilken vänskap. Du min vän var yngst.....

Igår efter mitt inlägg somnade du in.