Translate

torsdag 25 november 2021

Ett möte från lång tid tillbaka, det gör mig verkligen glad.

 


Jätteglad blev jag när jag i en affär stötte ihop med en kollega jag inte sett på omk 23 år ,-)
Sånt är så kul.  Vi började prata direkt och det kändes som igår!
Hon hade det jättefint,  Bytt jobb helt. Utbildat sig till lärare och stortrivdes.
Jobbade nu med lågstadiet..
Sen hade jag lite svårt att fokusera  på shoppinglistan.. ,-)) Så kul att se någon som är så nöjd och lycklig. Och att helt oväntat ses igen.
 
Jag hade själv tänkt  att byta jobb, men då måste jag tagit ett lån. Jag hade då 15 år kvar till  pensionen.
Jag ville bli fotvårdsspecialist..
Men alla runt mig tyckte det var helt onödigt, ta lån för så kort tid!  Nej då skulle jag ha tänkt på det långt tidigare. fick jag höra, det hade jag också, men då vågade jag inte riktigt.
Nu när jag tänker tillbaka så skulle jag ha kört på och gjort som jag ville, bytt jobb.  Så jag tycker att om någon vill byta jobb, spelar ingen roll hur många år det blir, byt jobb! ,-)

Det är sällan jag möter någon från förr......kan bero på att jag inte bor kvar i samma stad. Men jag ser aldrig någon kollega heller, men jag är ju mest ute med hundarna ,-)) Och i en skogsbacke är kanske inte där jag skulle träffa på någon ,-))
För många år sen fick jag en stark känsla, att om jag är uppmärksam så kommer jag att se Kerstin en gammal klasskompis till  mig, mötet skulle vara i en affär, det kände jag på mig.  Så när vi var i olika affärer i den stad jag växte upp, såg jag mig omkring noga. Ingen Kerstin, men känslan var stark så jag fortsatt att titta runt i många år.
Så en dag många år senare  skulle jag köpa ett par sommarbyxor, det skulle bara ta några  minuter....visste vilket par jag ville ha. 
Tittade lite på olika kläder, vänder mig om för att gå ut, ser någon som håller upp ett plagg framför sig och tittar i en spegel. Så tittar jag upp i ansiktet , personen står några meter bort, precis i samma ögonblick möter hon min blick, Och vi båda säger den andres namn samtidigt. Så jättekul.
Jag älskar sånt, sen bär jag med mig den glädjen länge. Sen var det så roligt att hon hade sin syster med sig....som då hade varit bara 2 år när jag såg henne.  Kerstin ropade på sin syster att  hon måste komma och träffa mig . Vilket gjorde mig jätteglad ,-)
Genom alla år har jag träffat på helt oväntat bara tre klasskamrater..
Jag tänker på dom lite då och då och hoppas att de alla mår bra och har det jättefint., för jag hade turen att ha otroligt fina klasskamrater.
Nu blir jag faktiskt tårögd när jag tänker tillbaka, så fina var dom allihop!
Där hade jag tur!
För jag vet att långt ifrån alla har haft  sån tur, 

Har ni andra haft många oväntade möten från förr.?


11 kommentarer:

  1. Oväntade möten är alltid spännande och visst är det roligt att träffa gamla vänner som man inte fött på länge.

    När det gäller så pass viktiga beslut som att byta yrke så ska man absolut inte lyssna på andras synpunkter. Det gäller att följa sitt hjärta och göra det vi önskar tänker jag. Ingen annan ska avstyra sådana saker. Det hade väl inte varit någon katastrof med ett lån. Utbildning är sällan gratis utan fan får se det som en investering i sig själv och framtiden.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag borde inte ha lyssnat, utan kört på och utbildat mig. Det hade jag gjort idag om jag kunnat göra om det ,-)
      Helt rätt, en investering är det. Nu hoppas jag att du kan läsa det här, jag kommer inte in på din blogg för att kommentera, hoppas det löser sig. Jag läser och hänger med alla fall, men vill ju kunna kommentera! Ha det jättefint KRAM ,-)

      Radera
    2. Vill bara påpeka att det ska stå man och inte fan i min kommentar.
      Hoppas dina datorproblem löser sig.

      Kram

      Radera
  2. Tänker som Znogge här när det gäller att byta yrke. Det är så lätt hänt att man lyssnar på andra och tappar bort sig själv.
    Spännande och fina möten som du haft. Har också haft några sådana och med ett par har jag fortfarande kontakt trots att det var för sådär en 55 år sedan vi sågs. Men riktigt samma sak är det inte för med ett par fann vi varandra genom bloggen men ett par på gatan.
    Kram och ha det bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man ska lyssna på sig själv ,-)och lita på att man känner är rätt! Jag tror jag hade stortrivts, men det är mitt eget fel. Kul med träffar, att träffas på bloggen var ju också kul, ett sammanträffande det med ,-) Ha det bra du med, KRAM ,-)

      Radera
  3. Visst får man god energi av positiva, oväntade möten. Kul att bli igenkänd och att känna igen.
    Byta jobb... Har aldrig funderat på det. 46 år i skolan, om än bara någon dag i veckan numera, visar väl att jag gjorde rätt val redan från början.
    Ibland så är man efterklok.
    Ha det fint Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul när man hittar rätt jobb! Jag halkade bara in i mitt, men trivdes bra. Men så dök det andra jobbet upp i huvudet lite då och då. Då kände jag att jo det vill jag, men nu blev det inte så. Efterklok är lätt att vara ,-))
      Men jättekul att du trivs så bra!.
      Ha det fint du med KRAM ,-)

      Radera
  4. Jodå, genom flytt till andra orter så har jag bytt jobb en del. Sista jobbet som jag sökte och fick var det bästa av alla. Ett tufft beslut som jag inte ångrar.

    Jag har också haft oväntade möten. Så roligt när det sker och det ena ger det andra.
    Trevlig fredag och kram till dig. /Gerd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man ska passa på att byta jobb om man har en längtan efter något annat. Jättekul när möten från förr händer, något som gör mig lika glad varje gång ,-)
      KRAM ,-)

      Radera
  5. Så roligt att du fick träffa klasskompisar, så där helt apropå efter lång tid, sådant är trevligt.
    Jag har ju flyttat så långt ifrån där jag gick i skolan så det är inte troligt att jag möter någon från den tiden.
    Då jag var hemma i Ångermanland för några år sedan så träffade jag Lennart, en klasskamrat, före detta, som jag inte hade sett på över 60 år. Mycket roligt.
    Trevlig helg.
    Varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tänka mig att det avståndet gör det nästan omöjligt med oväntade möten, men bara några mil och det verkar omöjligt det med ,-) Men SÅ kul när det händer. Måste varit jättekul att träffa en klasskompis efter 60 år, härligt ,-)
      Varm Kram till dig!

      Radera