Har slutat längta, kom jag precis på ,-) Jag längtar inte till våren, jag längtar inte alls. Jag är nöjd för att det är just den dagen som är just nu.
Om det inte är något otäckt som väntar en speciell dag förstås. Då skulle jag vilja ha bort den dagen. Annars är jag nöjd.
Nyårsafton är en dag som många älskar. Det har jag hållit inom mig själv, men är inte så förtjust i Nyårsafton, vet inte varför. men den känns lite vemodig ,vet inte varför jag känner så. Och tror inte jag har haft den känslan i så många år.
Satt och tänkte, hur firade jag och mina föräldrar Nyårsafton, jag vet inte, jättekonstigt, men det har jag glömt, helt borta ,-) Har skrivit upp det på en lapp, måste fråga mamma, och hoppas hon kommer ihåg det ,-)) Hur kan man glömma bort det? ,-)
För många år sen åkte jag båt över till England och firade Nyårsafton med den som jag året efter skulle gifta mig med.
En jätteliten stad i norra England. Grått ute och vi var bjudna till en vän till min mans tvillingbror och dennes föräldrar och deras bekanta. Jättemysigt var det. Min mans föräldrar var inte med.
Det var första gången jag besökte min blivande man i hans hem. Han hade besökt mig i Sverige och vi var förlovade sen 6 månader. Jag hade varit i England några år tidigare. Men det var innan jag träffade min man.
Alla var trevliga och jag tyckte det var spännande. Det doftade gott av mince pie. Alla grå stenhus och mörkret, små slingriga vägar, jag tyckte det var så vackert. Det var precis de grå stenhusen, mörkret och det trånga vägarna som jag året efter upplevde mörkare än mörkt när jag hade flyttat dit. Men den dagen, den sista på det året satt jag där i spänd förväntan.,-)
Då helt plötsligt mitt i allt, frågar dottern i huset som var i vår ålder om inte min man och jag vill låna hennes sovrum?!
Det var ju vuxna o barn där och de hörde ju hennes fråga. Det kändes konstigt och helt fel. Vi sa nej förstås.
Jag tänkte att det var säkert för att jag var svensk..... Varför skulle vi behöva gå ifrån ett nyårsfirande och upp till hennes rum, där alla skulle veta vad vi gjorde ,-))
Nu efteråt när jag tänker tillbaka på det...så ler jag, gulligt egentligen fast lite fel tillfälle. Hon visste säkert att vi var påpassade av min blivande mans föräldrar.... inte en sekund för oss själva, eller nästan.
För året vi precis skålat in föddes vårt första barn ,-)
Ha det fint ,-)
Fina minnen. Med en aning av mörker. Jag är vare sig jul eller nyårsälskare. Inte ens midsommar är jag så förtjust. Gillar påsk mest av alla högtider. Vårkänsla. Annars är jag nog vardagsmänniska... och så klokt av dej att hålla den dag som är. Kram
SvaraRaderaJag gillar nog också vanliga dagar mest ,-)
RaderaJag gillar nog ingen högtid så mycket, men gör högtid av vardagar det är mysigt ,-))
Ha det jättefint KRAM
Kanske är det det som kallas "att leva här och nu" eller "Carpe diem". Vi ska ju inte längta livet ur oss men samtidigt så är det också en tilltalande känsla att längta och se fram emot saker tycker jag.
SvaraRaderaSå märkligt att du inte minns hur ni firade nyår. Hoppas att din manna kan berätta för dig vilka vanor och traditioner ni hade. Själv har jag stenkoll på vårt firande. Min mamma fyllde år på nyårsafton så det firades alltid av två anledningar.
Vilken fråga att få! Jag hade nästan blivit irriterad och jag hade tyckt det varit både pinsamt, naivt och onödigt att ställa den. Nåja, frågan skapade ett minne i alla fall ;-)
Önskar er en härlig fredag!
Kram
Jag reagerade som du skulle ha gjort på den frågan. Det var hur jag kände mig!
RaderaJa hoppas nu mamma kommer ihåg hur vi firade, om vi firade. Helt tomt när jag tänker på det.
När jag tänker tillbaka minns jag inte firandet, utan vanliga vardagar. Så det ska bli kul att höra ,-)
Visst är det kul att längta, men känner mig mer lugn nu när jag inte längtar.
Vi gör ofta lite extra vanliga dagar, det lilla extra är viktigt.
En härlig fredag önskar jag dig. KRAM!
Du är nog inte ensam om att inte komma ihåg. Jag anmäler mig till de dom inte minns😯 Jag minns att vi var i julottan en jul, jag frös om mina ben. Hade knästrumpor, man skulle vara fin. Det är skönt att vara i nuet👏.
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Kram❤
Jag brukar minnas väldigt bra, men här var det tvärstopp ,-))
RaderaMen man minns ju inte allt, men Nyårsafton! Skumt.
Förstår att den julottan stannat kvar, knästrumpor, det måste ha varit väldigt kallt ,-)
Ja det är skönt att vara i nuet ,-)
Ha en fin kväll du med! STOR KRAM ,-)
Hoppas att din mamma kan hjälpa dig att komma ihåg. Kanske var det som hemma hos oss, inget stort ståhej, så det satte inga stora minnesmärken.
SvaraRaderaBra att du kan leva i nuet och njuta av dagen som i dag är, det är värdefullt. Visst kan vi längta efter någon speciell dag, som födelsedag, eller bröllopsdag, men det får inte förta "idag känslan".
Häftigt med Englandsminnet och roligt så här efteråt, men jag kan tänka mig hur du kände det då.
Ha det bra och var rädd om dig.
Varm kram!
troligtvis var det så, firande i all enkelhet ,-)
RaderaJa skönt att ta vara på varje dag, ger mindre stress,-))
Ja jag blev inte glad åt det förslaget, nu kan jag tänka mig hur hon menade ,-)
Var rädd om dig du med! Varm Kram Primrose ,-)
Så fint du berättar om denna upplevelse och detta minne. Och så roligt att er förstfödda ko året därpå.
SvaraRaderaJa, nyår har jag också lite blandande känslor inför.Vet inte varför.
Hoppas din mamma kan hjälpa dig lite på traven med nyårsfirande och minnen.
Ha det så bra ni kan.
Kram
Tack.
RaderaSka snart när vi bättre till mamma, hoppas hon minns ,-))
Ja du har också blandade känslor inför Nyår. Det är något........
Ha det jättefint du med
KRAM ,-)
Som alltid intressant att få äran att ta del av dina tankar och minnen. Denna gång fick du mig att öppna arkivet till mina egna minnen. Många är fortfarande kristallklara. Andra börjar bli lite grå i kanterna. Vilken tur att jag har skrivit dagbok sedan många år. Kanske kan din mamma hjälpa dig på traven. Eller inte. Det var en speciell fråga att få. Jag minns att jag fick samma fråga på en klassfest och svarade samma som du. Är rätt säker på att det inte gick att låsa eller det skulle bli stor publik som inte betalade för sig. Då fanns visserligen ingen mobil. Men skvaller kan bli värre än sanningen. ;)
SvaraRaderaKram
Jag har med intresse läst många minnen från ditt liv. Har böckerna och tar upp och läser om lite då och då. Min mamma mindes, vi tre firade hemma ,-)
RaderaHa det jättefint KRAM!