Har varit hjärntrött sen tidigt i våras, likaså min man. Till slut fick vi sluta med våra matlådor till mamma, 14 st i veckan som vi lagade och tog med. Vi räknade fel på antal hur vi än räknade båda två. Det skrattade vi åt då. Men till slut mådde vi bara illa!
Igår var vi och handlade........vi glömmer och rantar runt i affären, javissat ja!!! Den var ju där borta, tillbaka till stället vi kommit från, och skrattar, va snurriga vi blivit.
Rulltrappan ner till garaget, vi lassar in, mannen går till framsätet och jag rullar tillbaka kundvagnen.
Sen tillbaka till bilen. Öppnar, ser inte mannen så jag böjer mig ner så jag ska se ordentligt, men han sitter inte i framsätet, blir förvånad...och hinner tänka...men var är han då?
DÅ först inser jag, det är fel bil!!! det kan ju hända alla att man råkar rycka upp en dörr, OJDÅ! Men den här bilen var ljus, hade ljus klädsel, var låg! Ändå reagerade jag inte . Jag borde sett med en gång att det inte var vår bil! Vår bil är mörk, har mörk klädsel och är hög! Jag behöver aldrig böja mig ner för att se min man, jag får titta upp! Inte ett rätt alltså. Jag slår igen bildörren, då reagerar en kille som är på väg bort! Han skrattar, jättetrevlig, jasså du vill åka med mig säger han glatt. Jag ber om ursäkt och skrattar , säger att jag blev så chockad när jag såg att det var fel.
Min man hade kört ut vår bil från rutan.....och stod mitt i gången framför mig. Men det missade jag!
Det hade kunnat blivit ett drama för mig ,-)) kom jag på lite senare på kvällen ,-) Jag kunde slängt in rumpan först, satt mig i sätet och slängt igen dörren. För upptäcker jag inte att det är fel bil när jag står och glor in i den, hade jag inte upptäckt det innan jag satt mig heller. Killen hade varit någon meter bort och kunde låst dörren på håll! Hade det varit illa hade jag då suttit fast i en främmande bil. Alltså det kunde gått så illa, jag mådde illa av bara tanken, vem vet när han tänkt komma tillbaka ,-) Min man hade trott jag träffat någon att prata med och väntat i bilen. Jag hade säkert svimmat av skräck, hatar att vara inlåst! För det kan jag säga, det är det sista stället han hade ens funderat på var om jag satt i någons annans bil! Mobilen hade jag hemma. Knacka på rutan och skrika hade varit lönlöst, bara framkallat troligtvis hjärtstopp hos mig. För min man hör aldrig något, om jag inte ska ses som allt för elak kan min man i vissa situationer betracktas som stendöv!!
Det här skrämde upp mig, att min hjärna är totalt avstängd! Jag vet att jag är himla hjärntrött, har svårt med koncentrationen, svårt att sova. Likadant för min man, vi blev mycket tröttare efter covid vi hade i februari. Nu ska jag försöka ha en tanke i huvudet i taget!
Chocken satt i ett tag, för jag hade lovat mig en sak efter jag läst något väldigt sorgligt för något år sen. En tjej väntade på en bil, finns ett filmklipp, hon är koncentrerad på sin mobil. En annan bil kommer till en vändplats, hon stiger in utan att titta, slår igen dörren. Hon kom aldrig hem! Nu var ju min situation något helt annat,
Kolla alltid om det är rätt bil, lovade jag mig den gången!
Min man har jag oroat mig för i 5 år nu , alltid något som händer honom. När det ena försvinner så som hjärtproblem och annat så kommer nåt nytt. Nu har han mått bra i 4 veckor när han fick bukt med det sista, nu är det något riktigt konstigt som hänt, han är hos läkaren igen, akuttid, fast han haft det här i sen vi kom hem.
💗
Nu innan jag klickar in inlägget, kom han precis, inget allvarligt alla fall ,-)
Klokt att ni har slutat med matlådorna till din mamma. Det finns liksom en gräns för vad man orkar själv och ni är ju inte tjugo längre. Inget blir bättre av att ni tar helt slut utan man måste vara rädd om sig själv också. Hitta balansen i tillvaron.
SvaraRaderaNär det gäller bilen så måste jag nästan skratta lite! När jag arbetade i Malmö skulle Husse hämta mig. Vi hade en röd Ford Escort och när jag kom ut på gatan ösregnade det. Jag hade en cigarett i ena handen (röker inte sedan många år tillbaka) och med den andra handen öppnade jag passagerardörren på framsidan och kastade mig in i bilen. Sade hej och då hörde jag en vilt främmande man skrika "Hjälp vad tar du dig till!" Jag tittade till vänster och stirrade in i en främmande mans livrädda ansikte. Jag började förklara men han skrek "Ut ur min bil!" och det gick snabbt kan jag säga. Precis då kom Husse i vår röda bil och stannade bakom den felaktiga bilen. Så dum jag kände mig och det satt i ett tag men mest synd tyckte jag om mannen som blev livrädd. Trodde kanske jag skulle råna honom.
Så mitt råd är släpp händelsen med bilen. Du är i gott sällskap och jag var inte ens hjärntrött då men det blev ändå fort och fel.
Kram
Här sitter jag och skrattar ,-)))) Ja det låter som om han blev mer chockad än du ,-))) ja det kan bli fel, jag blev mest chockad att det tog ett tag innan jag upptäckte det ,-))) Inget med bilen var ju likt vår ,-))) Tack för att du berättade, jättekul tyckte jujag att det var ,-) KRAM Primrose ,-)
RaderaSå det kan bli. Ja, ibland är inte tankarna och koncentrationen med. Förstår att du reagerade rejält efteråt och då blev orolig för vad som hade kunnat hända.
SvaraRaderaDetta hade kunnat hända mig också. Att inte se mig för. Nu har vi ingen bil så just detta kan inte hända. Men en massa annat.
Fint att läsa att maken kom hem från läkaren och att det var ok.
Många tankar.
Kram
Jag blev chockad över att jag hann tänka så mycket innan hjärnan reagerade ,-))) Bilen var ju total motsats ,-)) Ja skönt att det inte var något att oroa sig för med mannen! ,-)
RaderaTACK KRAM !
Så det kan bli när man går i andra tankar. Din man fanns i närheten och hade uppsikt på dig och den andra föraren visade humor☺ Allt gick ju bra, nu kan du koppla bort dett och minnas allt som " rolig parkering". Skönt att det inte var allvarligt med maken. Ni får släppa lite på matlådorna till din mamma. Det går väl att b4eställa matlådor genom kommunen för hemleverans till din mamma..
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Kram❤
Nej min man såg inte när jag kom ,-) Släppt det nu, det tog lite lång tid bara att hjärnan registrerade att det var fel bil ,-)))
RaderaJo nu beställer vi via kommunen! Vi började innan semestern. Ja skönt att det inte var värre med mannen!
Ha en fin kväll du med! STOR KRAM ,-)
Har också gått till fel bil. Alla bilar är ju så lika numera. Men visst känner man sig dum!
SvaraRaderaGott att det inte var något allvarligt. Känner igen mej där också. Man känner efter och tror att det är något allvarligt.
Idag har jag känt både andningsproblem och yrsel. På förmiddagen. Efter det har jag gått en mil. Så det kan inte vara något större fel... Kram! Anna-Lena
Ja men det var det som var grejen, bilen var totalt olik vår, kunde inte varit mer fel ,-))) Sen tog det tid innan min hjärna regesterade ,-))) Benet svällde upp, han har haft så en vecka, såg läskigt ut.
RaderaFy då, och ändå är du ute och travar ,-)) Då mår du bättre hoppas jag,
Inget vidare alla fall. Krya på dig! VARM KRAM