När det kryper i kroppen, känslan av vemod letar sig uppför ryggraden. när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.
Då är telefonen tyst, visst kan jag ringa själv, det gör jag , oftast är det inget svar.
När man går ut i hopp om att få se någon ,man kan vara ute och gå en timme, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man alltid ensam. Alla fall är jag det.
När man kollar sin blogg, inte en själ i sikte, när man har en av dessa dagar, då är man ensam. alla fall är jag det.
Idag är en av dessa dagar, det går rysningar efter ryggraden, inte en själ ute inte en själ någonstans.
Då känner jag mig ensam.
Jag målar men känslan av obehag kryper i kroppen.
En dag av ensamhetskänsla, just idag , just nu!
